Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Teater. Amerikanska teaterkvällar. Teaterlif och teaterfolk i Västern. Af Gustaf Gullberg
- II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
gustaf gullberg.
till andra sidan af afgrunden, där några
knotiga träd växa. Intet rep, intet medel
att nå öfver. Dödsångesten jagar dem till
en förtviflans tanke. En af männen
kastar sig ner, tar fast med benen om ett
träd och låter sig falla ut i afgrunden.
Den andre klättrar ut på den förstes kropp,
ringlar sig om honom och genom
»förtviflade ansträngningar» hålla de sig i —
vågrät ställning öfver afgrunden. Den tredje
klänger nu ut öfver den andra och når
den motsatta stranden, fasthållande sig i
en buske. Nu har man lyckets åstadkomma
en bro öfver afgrunden och kvinnan med
sitt barn på armen vandrar lugnt öfver
densamma under publikens vansinniga
jubel och örondöfvande bifallshvisslingar.
»Bryggan» praktiseras lika lätt och
behändigt upp på andra sidan, och de
framstormande, rofgiriga indianerna äro lurade.
Nytt ursinnigt hvisslande och tjutande från
den förtjusta publiken!
1 »Lost in New-York» fullkomligt
vadar man i blod och man drömmer hela
natten därpå om knifvar och revolvrar,
mordförsök i ensliga båtar i hamnen,
millioner stulna dollars, rika förförare och
utsatta barn. Det är kusligt!
*
Jag vet icke om de amerikanska
morddramerna i ryslighet öfverträffa de engelska.
Men de amerikanska utstyrsel styckena,
fée-rierna, »extravaganzas» öfverträffa i prakt,
massverkningar, belysningseffekter och
mekanik utan tvifvel allt, som i den vägen
presteras i Europa. Jag har därmed
ingalunda sagt att de öfverträffa dem i
smakfulla anordningar, verkligt effektfulla
scener eller innehåll. Långt ifrån. Men
prakten, massan i t. ex. de utstyrselstycken,
hvarmed Paris bländade de
expositionsbesökande 188g — .Shakspeares »Stormen»
satt i balett på operan, »Prince Soleil» på
Chåtelet och »Excelsior» på Edenteatern —
äro ett intet mot »America» på Chicagos
Auditoriumteater, mot »Ali Baba»,
»Black-Crook» eller Ridder Haggards »She».
Och mot dessa försvinna ock de
storartade scenerier och baletter, hvarpå
Londons Empire och Alhambra årligen bjuda.
Arets största »clou» i den vägen i
Chicago är det stora féeriet »America»
af Imre Kiralfy, samme man som för några
år sedan iscensatte »Venice in London».
»America» är en apotheos öfver
Columbi bragd och skildrar hela hans resa
till det oupptäckta landet och återigen till
Spanien — allt inväfdt med en serie
tablåer, skildrande hufvuddragen af Amerikas
historia in till våra dagar. Det är
storartadt anlagdt och utfördt med mycken
bravur. Men så uppföres det också på
världens största scen, Auditorium i Chicago.
Det finns tablåer i »America», där
öfver 700 personer på en gång äro inne på
scenen. Och ändå finns det i samma scen
plats för Columbi intåg till häst, med ett
kavalkad-föije af 30 man. Sjuhundra man
och 30 hästar på scenen och plats till alla.
dessa människors rörelser i danser och
grupperingar! Ett haf af glimrande kostymer i
alla färger, belyst af väldiga elektriska ljus.
»America» bjuder på storm på hafvet,
åska och blixt — veritabla elektriska
blixtknippen —, indianstrider, kavalleribataljer,
allt möjligt. »America» bjuder också på
»negerdans» och bröderna Schäffers
akrobatkonster.
Och då jublar publiken som mest!
»Ali Baba» — hvem minnes ej de 40
röfvarena? — täflar med »America», och
efter »Ali Baba» kommer »Sinbad»,
täflande med »Black Crook».
»Ali Baba» gifves på Chicago Opera
House, hvars scen ej är på långt när så
stor som .Auditoriums. Man har ej heller
där, som på Auditorium lära finnas, två
scener öfver hvarandra, så att ett
change-ment helt enkelt kan försiggå så att den
ena scenen sjunker och den andra fix och
färdig med agerande och allt hissas ner.
Men man gör ändock underverk i Ali
Baba. Det finns en scen där, hvari ett
väldigt, vidunderligt djur, en sagans
fasansfulla drake kommer krälande in öfver
scenen, så att åskådarne rysa af förskräckelse.
En plötslig rörelse, vidundret försvinner
och — förvandlas till en bukett af
förtjusande dansöser!
De fyrtio röfvarenas grotta i berget
omgifves af en skog med ett verkligt
vattenfall, störtande ned mellan klipporna.
En mängd små bryggor leda öfver
vattenfallet och strömmen, och när de 40
klassiska röfvarena i groteska kostymer komma
traskande där uppe på bryggorna, har man
en scen som man ej lätt glömmer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0514.html
