Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Teater. Amerikanska teaterkvällar. Teaterlif och teaterfolk i Västern. Af Gustaf Gullberg - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
gustaf gullberg.
är österland däri — lifslust, okunnighet
om döden, fatalism och fanatism.
Att hålla tal för Polens frihet i våra
dagar — skulle man tro det kunna hända?
Men det hände en dag därborta i
Chicago i somras. Det var på en af de
otaliga kvinnokongresserna. Jag kom dit just
i det ögonblick, då en äldre dam, med smärt
växt, energiska, sydländska drag och en
djärf profil slungade ut de sista orden af
ett tal som jag sedan läste i tidningen.
Det var en eldig, sjudande, förbittrad
förkastelsedom öfver Ryssland hon uttalade och
en lika brinnande, vältalig vädjan till ali
världens kvinnor att förena sig i en
agitation för återupprättande af —- Polens
frihet!
Talarinnan var grefvinnan Helena
Mod-jeska — Fanny Davenports medtäflarinna
om lagerkransen i Amerika.
Helena Modjeska, egentligen
Modrze-jewski, föddes i Krakau 1844. Hon
debuterade i Polen 1861 och hennes rykte
gick i midten af 1860-talet öfver Europa.
Dumas uppfordrade henne flera gånger att
komma till Paris och spela Kameliadamen,
men hon afslog anbudet. Gift med en
Chlapowski, spelade hon i många år å
egen teater i Warschau och på andra
ställen i Polen.
Men hon var framför allt patriot —
Rysslands framfart i Polen kunde hon ej
lida. Hon lämnade teatern och emigrerade
1876 till Amerika.
Hon slog sig ner i Kalifornien och
»settlade» en ranch i Los Angelos i hopp
om att där kunna bilda en polsk koloni.
Det misslyckades. Sedan hon lärt sig
engelska språket gick hon till teatern igen.
Hennes amerikanska debut blef Adrienne
Lecouvreur, och hon gjorde därvid stor
lycka i San Fransisco.
Sedan dess har hon spelat Amerika
rundt med storartad framgång och äfven
i London gjort lycka. Hon spelar
Shakespeare med förkärlek men odlar äfven den
franska sedekomedien.
Har Amerika två Sarah Bernhardt, har
det också sin Ristori. Det är en polska
äfven hon, och hon heter Janautschek. Jag
har ej sett henne annat än på en affisch i S:t
Paul, men hon spelar Lady Macbeth för
invandrarne i Nordvästern, kallar sig själf
Ristoris like och är — jag misstänker det
— lika gammal som hon.
En af de pikantaste och mest
originella, om ock icke stora, skådespelerskor,
som Amerika har för närvarande, är den
unga förtjusande Cora Urquhart Potter.
Tyvärr lyckades jag ej få tag i något
porträtt af henne, lämpligt att återgifva för
»Ord och bilds» läsare.
Den sköna Cora är af franskt ursprung
men född i Canada. Hon är ryktbar mera
för sina safirer — de femton vackraste
safirer som någonsin hämtats ur Ceylons
grufvor -—■ och för sina excentriciteter än
för sin konst.
Och likväl är hon en god aktris, som
på Hamlins teater visat sig för
Chicago-boarne som den för dem oförståeliga
»Fran-cillon». Hon är en oppositionel natur.
Hon säger och gör hvad ingen annan
»bildad» dam i Amerika skulle våga säga
och göra, och hon klär sig som ingen
annan skulle våga kläda sig. Hon har
till ocn med varit den första att våga
försöket att återinföra krinolinen år 1893!
Mrs Potter har uppträdt i Australien och
Indien och är endast till hälften
amerikanska.
Var hennes »Francillon» både fin och
spirituel, så rådde hon icke med Therèse
Raquin. Hon spelade Zolas gripande stycke
tillsammans med en engelsk skådespelare,
som på senaste åren låtit naturalisera sig som
amerikanare. Kyrle Bellew heter han, och
han är en på äfventyr rik man. Han har
varit förevisare på ett Dime-museum,
journalist i Melbourne, guldgräfvare på de
australiska guldfälten och har debuterat som
skådespelare i Australien, där han spelat
tillsammans med storheter sådana som Irving,
Barrett och Willard. Nu är han
amerikanare och har gjort några framgångsrika
turnéer i de förenta staterna. Hans
Laurent i Zolas drama var ett med ursprunglig
friskhet och kraft gjordt arbete — men höjde
sig dock icke mycket öfver medelmåttan.
Däremot var mrs Potters framställning af
Therèse allt igenom misslyckad, och
stycket föll med första försöket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
