Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Teater. Amerikanska teaterkvällar. Teaterlif och teaterfolk i Västern. Af Gustaf Gullberg - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
gustaf gullberg.
hed» och ett godt humör, som äro
obeskrifligt uppfriskande.
Lillian Russel är nämligen icke blott
som Mary Anderson en skön, bländande
skön kvinna, hon är också en god och
mångsidig aktris och en ypperlig
operettsångerska, med en fyllig, hög och klar,
väl skolad stämma.
Hon har icke blott, som hon nyligen
själf uttryckte sig inför domaren i en
process, »af den allsmäktige guden fått en
kropp, som är formfulländad i hvarje
kvadratcentimeter» (!), hon har också fått en röst
och en dramatisk förmåga, som göra henne
mäktig att täfla med de bästa
operettsångerskor i Europa. Och i Amerika är hon
alltjämt den erkända drottningen på detta
område.
På tal om Lillian Russel kommer man
lätt in på frågan om skådespelarnes och
skådespelerskornas sociala anseende i Amerika.
Man känner anekdoten om
Bostonfa-miljen, som lämnade teatern, där den stora
Sarah uppträdde, därför att de hört, att
Sarahs son Maurice icke hade någon far.
Det är lätt att förstå, att »the society»
icke med blida ögon ser så excentriska
damer som Cora Potter och Lillian Russel
—- den senare som räknar en oändlighet
af uppseendeväckande äfventyr.
Annars - såvidt man samtalsvis
kunnat döma eller inhämta ur press och
litteratur — hafva skådespelarne i Amerika en
ganska ansedd ställning.
Men — en underbar motsägelse i detta
»frihetens och jämnlikhetens land» — de
sakna rösträtt. Deras yrke, som gör dem
till nomader största delen af året, hindrar
dem i och för sig själft att utöfva
rösträtten, men lagen har gjort denna
omständighet — att de oftast äro på resor —
till en uttrycklig diskvalifikation för dem
som valmän.
Vid senaste presidentvalet bildade
emellertid skådespelarne en förening, som skall
sätta igång en agitation för att få denna
lag ändrad. Det skall nog lyckas.
Skådespelarne i Amerika äro ansedda,
men icke öfverskattade. Amerikanarne äro
allt för praktiska, allt för klart och logiskt
tänkande för att förfalla till den
artist-förgudan, som på senare åren gripit kring
sig litet hvarstädes i Europa, särskildt i
Frankrike; den formliga histrionkult, som
också har sina talrika bekännare i höga
norden.
Gustaf Gullberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
