Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ur »Peter Smed». Drömspel i fem hägringar af Ernst Josephson. Med 2 vignetter af Oskar Björck - Tredje hägringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur "Peter Smed".
Drömspel i fem hägringar
af Ernst Josephson.*)
Med 2 vignetter af Oskar Björck-
TREDJE HÄGRINGEN.
Peter Smeds bod. Stor öppen dörr i bakgrunden;
fönster vid sidan därom. Till vänster en dorr.
Rustningar, vapen och smycken. Utanför synes ett vildt
berglandskap med en nedstörtande flod.
FÖRSTA SPELET.
Peter Smed. Vildkos.
Peter Smed.
Gå bort, som jag har sagt, snart kan hon vara åter.
Gå, för din äras skull. Du orätt har som gråter.
Som fordom skola vi se solen rinna opp
med stolta pannor än där bakom bergets topp.
Vi världens aktning få, om denna sak berättas;
ty skymf en rostfläck är, som blott med hämd bör
tvättas.
Ej känner jag igen min fru, som förr hon var.
Säg, hvilken veklighet din stolta själ betar?
Jag blocket vältrat har med härdighet och vilja
till denna afgrunds rand, som hotar att oss skilja ;
och just när jag står klar att fylla klyftan ut,
så hindrar du min arm och rubbar mitt beslut.
Vill hällre du ett lif i skammens ok framsläpa,
*) Då utrymmet ej tillåter införandet af hela
denna dikt, lämna vi här en kort redogörelse för
innehållet af första och andra hägringen.
Kung Orm, en vild och hänsynslös tyrann, har
under en jakt i skogen mött den fagra Vildros,
Peter Smeds hustru, och kränkt den värnlösas
kvinnliga ära. Förtviflade öfver den skymf, som
öfvergått dem, rådslå smeden och hans hustru om huru
de skola hämnas. Den konstförfarne smeden, som
förfärdigat en kedja, hvars anblick är af en magisk
verkan, rufvar på att med tillhjälp af denna klenod
vinna konungens dotters, prinsessan Tufvas, kärlek,
men blott för att därigenom kunna uttaga en
motsvarande hämd och sålunda s slunga evig skam i
kvinnoskändarns själ». Vildros skänker genast sitt
bifall åt denna plan, men då i nästa ögonblick
prinsessan nalkas, vaknar hennes svartsjuka, och hon
besvärjer — fast fåfängt — mannen att afstå från
sin olycksdigra föresats.
Prinsessan ber att få hvila en stund i smedens
stuga, och medan hustrun hämtar vin i källaren åt
gästen, visar Peter Smed henne sitt mästerverk,
hvars ornering med motiv från skapelsen och
paradiset beskrifves i en växelsång. Då prinsessan
yttrar sin önskan att till hvilket pris som hälst komma
Ord och bild, 2:dra årg.
i besittning af kedjan, förklarar smeden, att han ej
afstår den för annat pris än hennes kärlek:
»Ej af min hustrus harm, ej af er faders hämd,
ej af er höga dygd min lidelse blir skrämd.
Ert gyllenfagra hår, ert ögas violetter,
er drömmande gestalt mig lockat dar och nätter.
Ej finner jag en gräns för mina känslors svall,
när mina blickar se till läpparnes korall.
Jag ej prinsessan ser, jag ängeln ser och kvinnan
och klädd i pärleskrud den fagra älskarinnan.»
Nu anländer prins Glimming, prinsessans
trolofvade, som i skogen förlorat hennes spår. Medan
Vildros bjuder honom dricka, hinner prinsessan säga
Peter Smed, att hon äiskar honom långt högre än
prinsen och lofvar att återvända på en omväg för
att få träffa honom ensam.
En jägarkör höres, och Kung Orm kommer,
åtföljd af en liten trubadur, som hans män fångat i
skogen. Denne kväder till konungens förlustelse en
kärleksvisa, hvarefter konungen själf sjunger en vild
sång om sina bragder.
Jaktföljet drager åter bort och Peter Smed står stum
och sluten inför sin hustru, som utbrister i klagan öfver
förlusten af sin lycka. Därmed slutar andra hägringen.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
