Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Inkognito. Ströftåg i Smålands obygder af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inkognito.
Ströftåg i Smalands obygder
af W.
/"N n blygrå novemberhimmel låg
tyn-gande öfver oss. Den ena dagen
följde den andra, mörkare och kortare.
Landet erbjöd just vid denna tid ytterst
få resurser.
Elisabet var på ett längre besök
hos mig, och vi kastade oss öfver än det
ena, än det andra för att motarbeta
novemberstämningens gråkalla inflytande,
men intet befanns tillfyllestgörande.
Att klaga vår nöd för Edvard var
lönlöst. Han gick nöjd och belåten till
sina dagliga sysslor och förklarade lugnt,
att arbetet höll kuraget uppe.
Ja, godt och väl. Men när icke vårt
arbete tillfredsställde oss? När vi ej
voro hågade att måla eller sy
julklappar eller gå i köket? Vi äro ju båda
stämningsmänniskor, som ej alltid kunna
uthärda med detta vanliga konglomerat
af småsysselsättningar.
Hvardagslifvet låg kort sagdt icke
för oss just nu.
Min käre Edvard, som ju alltid är
förträfflig, irriterade mig litet genom
detta orubbliga lugn. Han ville
eller kunde icke alis förstä oss. Han
föreslog nog nöjen, men det var ej det
— det var äfventyret, som låg i luften.
Så beslöto vi då, att, kosta hvad det
ville, så skulle vi finna ut något, som
kunde rubba hans lugn. Men hvad?
Gåtans lösning kom så godt som af
sig själf redan samma eftermiddag, då
jag som vanligt om torsdagarna hade
symöte med gårdens gummor.
Denna kväll liksom mången gång
förut, utspunno sig lifliga samtal och
diskussioner mellan gummorna angående
ali världens ting.
Ehuru jag nog smickrar mig med att
ha vunnit deras förtroende till en viss
grad, känner jag dock tyvärr, att min
närvaro medför en slags förkonstling inom
kretsen.
Det slog mig särskildt denna kväll,
att jag ej förstod dessa torpar- och
statar-hustrur, att de kände, tänkte och talade
annorlunda än jag, att, hur gärna jag än
ville det, jag aldrig skulle kunna vara
säker på att i botten känna någon af
dem. Måhända skulle jag någon gång
inbilla mig det och därefter märka, att
personen i fråga kanske omedvetet
spelat komedi för öfverklasspersonen.
Sedan gummorna gått, talade jag
ganska nedstämd med Elisabet härom.
Hon satt tyst en stund, men plötsligt
blixtrade det till i hennes mörka ögon.
— Vi resa till Östergötland och
taga plats som pigor! Då kunna vi lära
känna det svenska folket på det rätta
sättet!
Jag får lof att säga, att hur stor min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
