Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Inkognito. Ströftåg i Smålands obygder af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
w.
väljer sina repetesanter — flickorna vet
väl hvad det betyder, repetesanter —
de, som repetera vid riksda’n hvad
folket vill, men så går det som med
våran riksdagsman, han kastade om i sista
stund och röstade emot oss.
— Ja, det är ju det jag säger, inföll
Petter Magnus, hvad tjänar det till. att
vi bråka?
— J°) j°, j°) säg inte det, hade vi
bara den allmänna rösträtten, kunde man
kanske göra något.
Samtalet blef allt lifligare, och Petter
Magnus hade svårt att reda sig mot den
snarfyndige möllarn, som oupphörligt
satte honom på det hala.
— Och hvar finns rättvisan, då man
skall rösta till präst, min röst är då mot
brukspatron Cronmans där nere, som
fingret på den här kaffebrickan.
Möllarn satte sin breda tumme med
kraft på brickan oeh såg krigisk ut.
— Hvad röstar han för? Sina åkrar,
lador, hästar, kor och svin ? Är det dom
som tarfva präst, är det dom han röstar
för? Han har väl bara en själ som jag,
skulle jag tro.
Peter Magnus invände fogligt, att
brukspatronen betalade mer än möllarn.
— Har inte Petter Magnus läst att
det står i skriften, att man skall ge tionde
åt prästerna? Men för rik och fattig
är tiondet i proportion lika — vet ni
hvad proportion är, flickor? — och det
står inte i skriften, att det största tiondet
får de flesta rösterna.
Här tappade vi samtalets tråd,
emedan mor ville visa oss kammaren, som
hon ordnat för oss.
Senare vågade vi oss fram med en
djärf begäran — nämligen om vatten
till tandborstning. Denna begäran väckte
stor sensation. Hela familjen samlades
för att åse den märkvärdiga operationen.
— Kors, att man också ryktar
tänderna i städerna!
Kl. half 5 väcktes vi för att ge oss
af till närmaste järnvägsstation med en
skjuts, som vi hyrt kvällen förut.
Gärna hade vi velat vandra längre
inåt Smålands obygder, men snön, som
ideligen föll, gjorde det omöjligt att
färdas på vägarna till fots, och att
oupphörligt ta skjuts skulle ha uppväckt
misstankar, således hade vi måst bestämma
oss för hemfärden.
Mor hade på morgonen haft stor
brådska med att baka våfflor, hvilka hon
nu trugade oss att äta. Jag kunde trots
öfvermänskliga ansträngningar ej svälja
mer än en half. Den andra hälften
försvann i fickan. Våfflorna voro tunga
som deg, sega och syrliga. Råmaterielet
utgjordes af mjölkskvättar, som blifvit
öfver från de gemensamma faten
föregående kväll, och kornmjöl.
Elisabet gick så långt på
osanningens vägar, att hon sade dem vara goda,
men detta borde hon ej ha gjort, ty i
sin stora välmening stoppade nu mor
två stycken i min ficka. Jag tackade
och tyckte, det var alldeles för mycket,
det räckte godt åt oss båda. Mor blef het.
— Nej Sofi ska också ha, Sofi ska
också hal
Då vi bådo att få betala, begärdes
i krona för ett dygns alla mål och logis
för två. Det var nästan omöjligt att få
henne att taga emot 1,25.
— Det är visst syndapengar, suckade
hon gång på gång.
Skjutsen stod klar med ett litet
20-årigt, ruggigt djur, som en gång varit
häst. Snön låg ännu tjockare än dagen
förut, täckande allt, så att man i
mörkret ej kunde urskilja något.
Far följde med för att hjälpa oss
gång, då vår skjutssven såg ut att minst
af allt kunna köra hästar, ja, ej ens det
ifrågavarande lilla kräket. Sedan far
lämnat oss, tappade detta också ali energi,
och en lidandets färd började för oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
