Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Ett namn. Af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Ett namn.
Es ist unbedingt ein Zeichen
von Warheitsliebe überall in der
Welt das Gute zu sehen.
Goethe.
uru en man får ett stort namn, är en
sak, beroende af lika många
omständigheter i tid och förhållanden, som de
kombinerade naturtillfälligheter, hvilka
komma vissa snöbollar att växa till en lavin.
När man vet, huru stora namn ha
du-kit upp och åter utsläckts i mänsklighetens
historia, huruledes namn, hvilka en gång
betecknade bärarne af ett storverk, nu för
oss äro en tom klang, och huru andra
namn, som samtiden ringaktade eller
förbisåg, nu för oss äro representanter för
något af det evigt goda, mänskligheten eger,
då förstår man, att det är lika osäkert,
att den, som bär ett stort namn, också är
en stor man, som det är osäkert, att den,
som bekläder ett högt ämbete, alltid duger
därtill.
Likasom beskydd, pengar och gynnsamma
förhållanden kunna ge en man vind i
seglen och föra honom till väders, utan att
han därför behöfver vara en man med
framstående karaktär, så kunna vissa
tidsförhållanden, vissa strömningar i samtiden,
ett vältaligt partis högröstade bifall och
många andra saker samverka till att göra
vissa diktare och konstnärer i hög grad
populära och omtalade för en kort period
i historien.
Ett sådant stort och berömdt namn är
det, som nu bäres af Henrik Ibsen.
Om det är svårt, ja omöjligt, att
uppleta grundorsakerna till att vissa namn
få en så stark klang, så är det däremot
ett faktum, att ett stort namn är en
amulett, som beskyddar den, hvilken bär det,
mot alla vanliga mänskliga angrepp, de må
vara gjorda med aldrig så ärliga vapen.
Människorna ha öfver hufvud taget ett
afgjordt behof af auktoritetstro, att
okritiskt tillbedja vissa afgudar och dyrka hvarje
ord, som utgår från deras mun. Det är
så mycket lättare att blindt ropa efter,
hvad en sådan erkänd storhet säger, än att
tänka själf, och det utsätter en för så många
obehagligheter, att ha en annan mening än
dagens hjälte.
Hvari Henrik Ibsens storhet som diktare
består, har ännu ingen upplyst oss andra
om, som tvifla på denna storhet. De
skriftställare, som ha gjort till sin uppgift, att
tolka hvad denna storhet säger (på ett
språk, som vi dock alla förstå), dessa
skriftställare tala så otydligt, och motsäga sig
själfva och hvarandra så, att man icke får
det minsta godt af ali deras djupsinninghet.
Frågar man muntligen en af Ibsens
beundrare: »Hvad finns det hos honom, som
är så lärorikt och härligt?», så får man
aldrig något ärligt och öppet svar. Det
tycks vara en hemlighet, som de icke ha
rätt att anförtro åt andra.
Gör man då några enkla, logiska
anmärkningar mot både det ena och det
andra i Ibsens arbeten, kunna de icke i
någon punkt försvara honom eller framlägga
motskäl, utan de skaka mystiskt på hufvudet
och svara: »Han är i alla fall en stor
man!»
Detta sätt att resonnera påminner en om
Marcus Antonius’ tal till romerska folket vid
Cesars lik: då han framställer för folket
allt det onda, som Brutus och Cassius ha
gjort, slutar han hvarje beskyllning med
orden: »Men Brutus och Cassius äro ärans
mån!»
Och det var denna motsägelse mellan
sammanräkning och resultat, som retade de
slappa åhörarne så länge, att de till sist
började tänka själfva och kommo till ett
helt annat resultat än detta: att Brutus
och Cassius voro ärans män!
Om en människa begår vissa upprörande
brott, är han icke en ärans man, och om
en diktare saknar de viktigaste villkoren
för att vara en diktare, är han icke en
stor diktare.
Nu är förhållandet verkligen det, att
många af dem, som tillhöra Ibsens
fanatiska menighet, måste erkänna, att han
onekligen saknar de väsentliga egenskaper, som
man först och främst fordrar af en diktare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
