Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Om Kristi porträttbilder och deras historia från apostlarnas tid. Af Wyke Bayliss. Öfversättning för »Ord och bild». Med 13 bilder - IX - X - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
wyke bayliss.
Konstantins tid, igenkänna det sanna
por-porträttmåleriets karakter.
X.
Således hafva vi två framställningar
men icke två porträtt af Kristus. Den
ena, ett konventionelt återgifvande af en
vanlig romersk typ, den andra ett
dokument, som kommit till oss från
apost-larnes samtida. Den begreppsförvirring,
som sammanblandar dessa, eller tror, att
den ena uppstått ur den andra, är icke
något nytt. Den fanns redan under de
århundraden, som följde efter basilikornas
byggande och dekorering, och tog form
i ett försök att sammanjämka båda till
en bild. Det välbekanta hufvudet från
S:t Cecilias krypta är af sen datum. Det
har blifvit hänfördt till nionde
århundradet, — d. v. s. till en tid, då konsten
icke regerades af hvarken de stora
målarnes snille eller de nyomvända kristnas
inspiration utan af ett yrkes hårda och
oböjliga regler. Mr Heaphy anser det
för ett exempel på en till karrikatyr
gränsande öfverdrift af den sanna typen.
Jag tror, att det däri ligger ett
bemödande att förena båda typerna. Läsaren
må själf döma. Så mycket är visst, att
däri icke finnes ringaste närmande till
en tredje typ. Hårets läggning öfver
pannan och dess vågiga fall öfver
skuldrorna, ögonbrynens båge, hufvudets
bredd vid ögonen, den långa, smala
näsan — alla dessa drag äro tagna från
den rätta bilden. Ansiktets ovala
skapnad, som nästan skyler skägget (hvilket,
itudeladt, jämte håret på öfverläppen är
ett återvändande till den sanna typen),
är tagen från den konventionela bilden,
som jag nyss talat om.
XI.
Det är omöjligt att inom denna
artikels trånga utrymme hopa alla bevis
som tala för saken, och hvilka alla säga
detsamma. Det finns likväl ännu en
punkt, som är af för mycket intresse för
att förbigås. Bilden å sid. 536 föreställer
Frälsaren då han förvandlar vatten till
vin. Men på denna bild äro
vattenkrukorna sju till antalet, hvaremot de i den
heliga skrift sägas vara sex. Här
uppstår ett egendomligt förhållande. Detta
underverk, vattnets förvandling i vin,
nämnes endast i ett af de fyra
evangelierna, nämligen Johannes’ evangelium, —
just det evangelium, som nyare kritik
förklarat vara af senare datum. Brister
nu vår bevis-kedja här? Jag tror det
ej. Låt oss se närmare efter!
Vi vände oss från denna tafla till
andra, som omgifva den, och hvad se
vi då? Vi se Kristus och den
samari-tanska kvinnan, Kristus som den gode
herden, Kristus som det sanna vinträdet,
Kristus som uppväcker Lazarus, och vi
märka, att alla dessa ämnen förekomma
endast i Johannes’ evangelium.
Men här framkommer något ändå
besynnerligare. Vi se ingen framställning
af Jesu födelse, eller förklaring, eller
himmelsfärd, och vi anmärka, att dessa
händelser beskrifvas i de synoptiska
evangelierna och icke hos Johannes.
När vi till detta faktum lägga, att
i andra delar af katakomberna finnes en
fullständig framställning af Kristi lif och
verk, såsom de berättas af alla
evangelisterna, så är slutsatsen omotståndlig:
1. Att de taflor, hvilkas ämnen
finnas endast i Johannes’ skrifter, voro
utförda innan de andra evangelierna nådde
till Rom; i annat fall vore det
oförklarligt, att ämnesvalet skulle hållit sig till
hans skrifter med uteslutande af de
öf-versinnligaste händelserna i Frälsarens lif.
2. Att Johannes’ evangelium under
någon form var icke det sista, utan det
första, som blef kändt i Rom.
3. Att särskildt denna målning varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
