Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Rimfrost. Af Albert Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Ill. Oscar Keen 93 |
Vi gingo under tystnad
ett slag och två i parken,
det fallit snö om natten,
som milsvidt täckte marken.
Än dallrade i luften
ett fång af hvita flingor,
och trädens grenar glänste
likt dragna spjut och klingor.
Och i den bleka dagern
sof allt liksom förtrolladt
— ett sagoslott i silfver,
af rimfrost öfversålladt.
Och i den hvita parken,
som dödens tystnad famnar,
vi själfva ljudlöst skredo
likt bleka andehamnar.
Och i kristallskål räcktes
oss glömskans dryck af döden,
som svepte mjukt en slöja
kring svunna mänskoöden.
Vi tyckte i en drömsyn,
som höll oss båda fångna,
som hörde vi till släkten
för länge se’n förgångna.
När vintersolens skimmer
smalt stilla hän vid randen,
vi gledo bort från lifvet,
som böljan flyr från stranden.
I dödens hvita salar
vi gingo under tystnad.
I våra hjärtan slocknad
var hvarje jordisk lystnad.
Hvar lidelse, som härjat,
var brunnen ned och kallnad,
vår känslas sång förtonad,
vårt hjärtas låga falnad.
Omkring oss dödens salar
i deras bleka fägring
och långt i fjärran lifvet
liksom en slocknad hägring.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
