Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Konstens undergång. Af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstens undergång.
Det skall säkerligen snart allmänt
in-ses, att nationalekonomerna äro
de vetenskapsmän som, med föga
inskränkning, i sista hand hafva att
angifva grunden till alla det sociala lifvets
transformationer. Man slutar med att
konstatera en förändring af ekonomisk
natur, icke blott när man söker
förklaringen af ett nytt fenomen på det
materiela arbetets fält, en förändring i
produkternas omsättning genom handel eller
konsumtion, utan också vid förklaringen
af förändringarna i den politiska
konstellationen; ja ända så långt som till
angifvandet af orsakerna till det
vetenskapliga arbetets uppsving eller matta
hänsomnande, till betingelserna för
konstens blomstring eller aftynande räcka
de ekonomiska lagarnes förklarande kraft.
Jämte socialekonomen går psykologen, än
ett steg före, än ett steg efter, i det han
gifver sin kamrat än en ännu ytterligare
orsak, än en förklaring på verkan af
företeelser, som denne konstaterat. Vill man
klart se konstens ställning i det
nuvarande samhället och vill man försiktigt
konsekvensdragande söka angifva dess
förmodade öde i det närmast följande,
torde den riktiga vägen vara att först
konstatera några af de för vår tid
egendomliga ekonomiska förhållandena i
deras inflytande på konstens lif, att söka
upptäcka den ekonomiska utvecklingens
bana och se hur vidt den perturberar
den konstnärliga utvecklingens.
En hvar arbetare känner data för det
nuvarande produktionssystemets
uppkomst; har han icke läst Karl Marx,
har han sett i »Socialdemokraten» om
den världsepok, som uppfinningen af
ma-skinväfstolen gjorde. Detta kapitalistiska
system, knappt hundraårigt, är så starkt,
att ej ens dynamit förmår spränga dess
guldpansar. Hvar dag vinner det ny
mark, hvar dag gör en ny maskin
arbetare sysslolösa, gör handtverkare till
fabriksherrar eller proletärer. Det
systemet har födt börsen, där rikedomarna
växla ägare efter telegrambyråernas
nyheter, det har födt de stora
utställningarna, där uppfinningarna visas fram och
hallstämplas, det har låtit liksom växa
ur jorden uppfinnarnes skaror,
ingeniör-snillena, som öfver länderna bredt ett
nät af förbindelseled, och de dristiga
arkitekter, hvilka på lika många decennier
nybilda städernas yttre, som detta varit
sig likt i århundraden. Bak nyodlarnes
plog hafva människorna trängt fram öfver
amerikanska kontinenten, förökande sig
där i milliontal, i den gamla världen i
tusental. De hafva trängt sig i hop i
centra, sprängt städernas murar och gjort
forna grannbyar till kvarter. Där slåss
de, svettas och armbågas, den ena
människan med den andra, icke för att lefva
— därför sörjer fattigvården —- men för
att hålla uppe the standard of life,
ståndet, och för att höja detsamma, liksom
alla de andra göra, för att inte blifva
efter, inte trampas till jorden, inte sjunka
ned i det nyskapade helvetets svafvelsjö,
där striden gäller mat och kärlek —
utan kryddor — ned i proletariatet. Den
steeple-chase, som rides efter rikedom, är
vorden så vild, att en hvar, som förfelar
en hurdle, distanseras. När det jagas så
andlöst, kommer den ofelbart efter, som
går, och icke ens löpa hjälper, om man
än har starka lungor. I denna
konkurrens är det den intellektuela styrkan,
som skaffar en öfverlägsenhet — klokhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0613.html
