- Project Runeberg -  Ord och Bild / Andra årgången. 1893 /
564

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Konstens undergång. Af Algot Ruhe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

564

algot ruhe.

och viljekraft, som bära hem segern. Att
moralen reducerats till polis, uniformerad
eller konventionel, torde inses af alla,
som känna den nya summan af lagen:
»Frukta polisen och älska penningen».
Den går på melodien: »Frukta Gud och
älska din nästa», men är verkligen en
helt annan visa. Liksom moralen icke
blott är onödig, blott man iakttager
sällskapsreglerna, utan rent af hinderlig vid
uppnåendet af vissa mål, så är känslolif
öfver hufvud, och skönhetskänslan mer
än de andra, vorden en lyxartikel, som
man skenbart äger för att visa att man
har råd att bestå sig den — ty modet
går i detta afseende, som så ofta
annars, mot naturen. Modet är för vissa
slag af konst och fordrar af sina
klienter både penningar och interjektioner för
att tillfredsställas. Det är ett ofelbart
tecken att konsten mistat sin makt öfver
själarna, liksom religionen, att den ej
dyrkas i ensamhet af den enskilde, att
det icke är poesien utan de konster, som
kunna njutas af många på en gång
och som kunna pseudo-njutas, som äro
mest en vogue. Modet är strängt men
icke grymt -— det fordrar intresse för
konst, men väljer barmhärtigt de
konster, för hvilka man lättast kan
intressera sig. Det fordrar icke af herrarne
från i dag att de skola bära tydliga
tecken att hafva studerat Paul Verlaine
eller Jean Moréas, det nöjer sig med att
se dem i en orkesterfåtölj, eller på the
public show och binder lager åt den,
hvars salong är stor nog för en
marmorbild. Det är därför entré-konsten som
blomstrar, den som kan beskådas en gros,
af folk i massor: måleri, musik, teater,
skulptur. Man betalar sin entré och
låter ett visst kvantum intryck fylla ens
ögon eller öron, eller man sparar sig;
resultatet blir ändå detsamma. Ty det
är just det förträffliga med den konst,
som föredrages eller förevisas, att man

blott behöfver vara i rummet, där akten
försiggår, för att kunna gifva sig sken
af att deltaga i den allmänna njutningen,
man kan, om uttrycket tillåtes,
pseudo-njuta. Därför är det i målningar som
de, hvilka ha råd att köpa, vanligen
nedlägga sin tribut till konstens
ekonomiska bestånd. Målningar låta oss på ett
billigt sätt kokettera med vår
förmögenhet och ställa ännu mindre fordringar på
sina intressenter än musiken; blott
taflan existerar, passivt hänger på vår vägg
eller står på ett sammetsklädt staffli,
strålar mecenatglorian om vårt hufvud!

När man kommer till Tyskland,
duperas man lätt af det betydliga
musikintresse som där visas, hvilket är ännu
mycket större än i England. I en stad
som Hamburg arrangeras hvar säsong
en betydlig mängd konsertcykler,
förutom hvad kringresande stjärnor bjuda,
förutom de stående kapellen. Men man
behöfver icke besöka många af de finare
konserterna, för att upptäcka publikens
beskaffenhet. Det är af dagens slit
uttröttade grossörer, som släpas dit af sina
hustrur och ogifta döttrar, hvilka måste
dit för att visa sig. När de nu blott
behöfva visa sig ett visst antal gånger i en
sal, där det spelas teater eller musik, för
att uppnå prestigen af att äga högre
intressen, hvilken de ännu med naiv
blyghet icke vilja gå utan, måste man
erkänna att modet, med praktisk blick för
hvad nutidsmänniskor förmå utstå, valt
konster, som det ingen möda kostar att
intressera sig för. I samma stad stå
biblioteken tomma, och bokhandlarne sälja
papper. Hvad som är sagdt om
musiken, gäller i ännu högre grad om
teatern hos de ekonomiskt högt utvecklade
kulturfolken. Dekorationspjeser och
lustspel hafva efterträdt komedien, och de
tragedier, som föras världen rundt, äro
skrifna af M. Sardou! Om man
tillerkänner Ibsen hög rang, bör man rysa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free