Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Konstens undergång. Af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
castle; det är kaféet, klubben och de
främmande salongerna som hysa honom,
när han ej ligger i sin säng eller är på
sin byrå. Han bor i rymlighet och ljus,
vid öppna raka gator, i eleganta
kasernhus med elevatorer. Hans rum äro som
butiker, fulla af bibelots, och dekorerade
för att visas. Det som bygges nytt, skall
vara sundt och praktiskt; om det blir
skönt, beror på anslagets storlek. Det
bygges därför ej flera stora kyrkor; man
lappar på domerna med understöd af
lotterier, och templen göras små, fula och
billiga. Ty kyrkor äro onyttiga,
improduktiva företag! — Intet synes mig så
tydligt symbolisera den öfverväldigande
makt den nya tidens anda äger, som
Romas modernisering. Intet kan motstå
en kapitalist, ingen törs motsäga en
hygieniker. Roma hygieniseras, nivelleras,
regulariseras, brutaliseras. Längs Tiberns
stränder bygga ingeniörerna kajer,
kullarne toppas och fördjupningarne fyllas
ut, arkitekterna lägga boulevarder genom
Ghetto och kring Villa Ludovici — och
Borghierna sälja sin villa, medan yankees
föreslå att föra Colosseum bit för bit
öfver till The Columbian Exhibition —
mot att fylla hålet i Italiens krigskassa!
Att en och annan poet går där nere med
sorg i hjärtat, hvad gör det:
dödlighetsprocenten sjunker, säkerheten blir större,
den gamla staden blomstrar på nytt.
Att Europas andra storstäder redan för
länge sedan äro färdiga med den
förvandlingsprocess, som först det sista
årtiondet försiggått i Roma, gör ej detta
smärtsamma intryck af symbol. Det kan
hända att människorna i dessa nya
städer ackomodera sig så, att de förmå
njuta af deras uniforma prakt, deras
»förnuftsenlighet» och deras intensiva lif med
samma styrka, som en »efterblifven» kan
fröjdas åt ett stycke af Lübeck, ett parti
af Canale Grande eller åt Toledos gator.
Men efter de tecken man kan hämta från
Amerika, där den ekonomiska
utvecklingen nått en höjd, som Europas ekonomi
måste eftersträfva för att ej duka under,
är det sannolikare, att den
själsdisposition, som bidrog att göra den gamla
arkitekturen skön, hos den nästa
generationen försvunnit ända till behofvet att
njuta det sköna.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
