Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf Vasas porträtt. Af Gustaf Upmark. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
, GUSTAF UPMARK.
cialister med ali den duglighet i en
bestämd riktning, men också med ali den
ensidighet, ali den trånga begränsning
i intressen och synvidd, som plägar
följa med detta slags naturer. Till sin
yttre människa tämligen oansenliga,
snudda de som enskilda personer vid det
kälkborgerliga å ena sidan, stramheten
å den andra, och deras kunglighet är
af ett så att säga abstrakt och
konst-ladt slag.
Det utmärkande draget för
Vasahuset är däremot universaliteten,
mångsidigheten i begåfning, rikedomen på
andliga möjligheter. Där är först det
goda hufvudet, lättheten att förvärfva
kunskaper. Nästan alla äro de lärda
män — att icke nämna drottning
Kristina — alla stå de på höjden af sin tids
bildning. Där äro de konstnärliga anlagen,
som framträda ej blott hos Erik XIV,
Johan III och Kristina, utan mer och
mindre äfven hos de andra. Konung Gustaf
visste enligt en samtidas vittnesbörd att
med skarpsinne döma om »allehanda
konstigt handtvärk, om beläte och målning,
konterfej, landskap, byggning.» Plans
sonson Sigismund har som utöfvande
konstnär fått en liten plats i sitt polska lands
konsthistoria. Hos de öfriga
framträder denna sinnesriktning i smaken för
sköna vapen, kläder, smycken o. d. Alla
synas hafva varit musikaliskt begåfvade.
Härtill komma de praktiska egenskaperna,
som visserligen äro något ojämt
fördelade, statsmannablicken, krigaredugligheten,
organisationstalangen, förmågan att umgås
med människor och att inverka på dem.
Dåliga sidor saknas som bekant på vissa
håll icke, själfviskhet, viljeslapphet,
ostadighet, men allt är dock förenadt med
en hög grad af naturlighet och
omedelbarhet samt fritt från tillgjordhet och
förkonstling. Det yttre framträdandet
är höfdinglikt, för att begagna ett af
de gamla sagornas uttryck, efter omstän-
digheterna vinnande eller imponerande.
Minst älskvärd förefaller i detta
afseende släktens mest berömda kvinna.
Hur såg kung Gösta ut? Vi äga en
utförlig skildring af hans både yttre och
inre människa i den ypperliga
karaktäristik, som riksdrotsen Per Brahe d. ä. i
sin krönika gifvit af sin höge morbroder.
Herr Peder hörde alltifrån sin tidigaste
ungdom till konungens närmaste omgifning
och hade således tillfälle att så godt
som dagligen iakttaga honom. Han
tecknar honom sålunda:
»Till naturen och complexionen war
han en colerisk sangvineus. Hans
stor-leek war till en passelig mans längdh
widh pass 3 stockholms alnar T"L qvarter,
hade ett trindt hufwudh, hwijt gult håår
wackert långt skegg, skarpe ögon, lithen
raak nääsa, en wälskickelig mun, röda
leppar, wälfergat ansichte, blommor i
kinnerna, en rödbrun kropp och heel
utöfver ali sin lekamen så att man icke
kunde finna en fleck på hans heela
lekamen, ther man kunde settia en
nååls-udd uppå, wackre händer, passeliga stoore,
themmeligh armestarck, fulligh kropp och
smaal been, tunne, vackre, skickelige
fötter, war och något hårigh, besynnerlig!»
om armar och been, och om ali sin kropp
så wäl skickat och proportionerat såsom
någon konungzligh målare bäst hade
kunnat måla honom af. — Manlige och
starkelige konungzlige klädebonat bahr
han temmeligh gärna, som han och wäl
borde, och ehurulunda och ewidh hvad
sätt the wore skorne, så stode the
honom ju alldeles väl.»
Det är en liflig och anslående bild,
som den gamle ädlingen här gifvit af sin
höge frände, en bild som har ett
omisskänligt svenskt eller åtminstone nordiskt tycke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
