Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf Vasas porträtt. Af Gustaf Upmark. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF VASAS PORTRÄTT.
9
och som väl passar till den
föreställning vi göra oss om den hurtige och
förslagne höfdingen. I hvad mån kan
denna nu sägas motsvara de i målning,
gravyr eller skulptur utförda bilder af
konungen, som bibehållit sig till våra
dagar, och som mer eller mindre
omedelbart härstamma från hans egen tid?
Deras antal är ej så ringa. Mynten
mellan 1522—1560 ha att uppvisa ej
mindre än 10 typer af visserligen
mycket växlande värde, härtill komma två
skulpturverk, tre om icke fyra målningar
och en samtida gravyr. Vi skola
granska dem i deras inbördes förhållande.
Något ungdomsporträtt af konungen
känner man ej. Vi få för de första två
årtiondena af hans regering uteslutande
hålla oss till myntbilderna, af hvilka flere
knappast kunna göra anspråk på någon
som helst porträttkarakter. En medalj
med årtalet 1522 — möjligen dock af
senare datum — och omskriften gustaf
EricsEN. g(ubernator) R(egni) S(ueciæ)
framställer en smärt ung man i
half-figur med fjäderprydd barett, helrustning
och draget svärd framför sig. Håret
faller långt och rakt ned på båda sidor
om det smala ansiktet, mustascherna
äro långa och smala, hakskägget kort
(Se 111. Sv. Hist. III. 50). — Den
stora prydliga kröningsdalern, slagen i
Stockholm 1528 af myntmästaren
HERman FoSSER, visar oss för första gången
en konungabild med namn och titel:
Gostavs d. g. Svecorum rex, men
bilden synes närmast vara en förstoring
af den sankt Erik, som hittills
förekommit å mynten. Utan individuel karakter,
af en tung och undersätsig hållning,
erinrar den starkt om kortlekens höfdingar
och återger en stående helfigur en face,
i rustning och mantel, med öppen krona
på hufvudet, svärd i högra, äpple i vänstra
handen. Dock är ansiktet nu kort och
bredt, skägg och hår tvärklippta, drag,
som nog kunna vara hämtade från
naturen (Se 111. Sv. Hist. III. 131).
Det följande årtiondet är rikt på
mynttyper, ehuru af växlande värde och
sinsemellan ganska olika. Det är en
händelserik tid. Konungen har att kämpa
mot fiender både utom och inom landet,
men striderna föras till ett lyckligt slut.
Den forne svenske adelsmannen träder i
gifte med en tysk prinsessa och
kommer härigenom i nära frändskap med
Saxens furstehus och Danmarks konung.
Han får en son, han mister sin första
gemål, och han träder i ett nytt gifte.
Han kommer i lifligare förbindelse med
utlandet, vyerna vidgas, verksamheten
blir rikare och mångsidigare. Det är,
som om den allmänna brådskan
afspeg-lade sig i mynttyperna, i ombytet af
stämplar och — i bristen på kritik af dem.
Där är dalern af 1534, slagen af
myntmästaren Anders Hansson, med den
otympliga helbilden af 1528 utbytt mot
en annan i elegant tidskostym, med kort
vid kappa, afsmalnande skägg och
lång-lagdt ansikte, där är fjärdedels-dalern af
samma år med bröstbilden i halfface af
en smärt ung man, som det tyckes, utan
skägg, med svärd och riksäpple samt
en fantastisk krona på hufvudet (Se
111. Sv. Hist. III. 242). Båda bilderna
sakna individuel karakter, men visa oss
snarast en riddersman i allmänhet, af
tysk snitt i tidens stil. Som ett
otympligt, illa gjordt porträtt verkar
däremot en annan bröstbild af samma år
i profil och skägglös eller åtminstone
med ytterst kortklippt skägg. Här finns
den karakteristiska trinda hufvudskålen,
den buktiga pannan, den korta näsan,
det bestämda draget kring munnen, men
framstäldt på ett sätt som närmar sig
karrikatyren. Ett tydligt porträttförsök,
ehuru ej heller lyckadt, är vidare den
bröstbild i profil, som med år 1536
framträder å halfmark-styckena och å dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
