Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf Vasas porträtt. Af Gustaf Upmark. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF VASAS PORTRÄTT.
19
var den, som af konung Erik XIV
verkligen erhöll uppdraget att utföra ett
grafmonument öfver fadern och företrädaren,
och som också löste denna uppgift?
Denna grafbild är den andra af de
så att säga posthuma bilderna.
Den 28 Februari 1562 uppbar
Wil-lem Boy i kungliga räntekammaren 600
daler (specier), och med denna summa
afreste han därefter till Antwerpen för
att gå i författning om utförandet af det
stora grafmonumentet öfver Gustaf Vasa.
Åtskilliga hinder, för hvilka här blefve
för vidlyftigt att redogöra — konung
Eriks afsättning, ett skuldfordringsmål i
Antwerpen, monumentets beläggande med
kvarstad, en vidlyftig brefväxling, bl. a.
med hertigen af Alba — gjorde, att det
hela ej blef färdigt så snart, som afsedt
var, och ehuru vissa delar hemskickades
redan 1571, var dock monumentet först
1583 uppställdt på sin plats i
Vårfrukapellet bakom högaltaret i Upsala
domkyrka. I ett bref från magistraten i
Antwerpen kallas Willem Boy »tailleur
de pierres et sculpteur d’images,
epita-taphes, monuments et semblables choses
tant en pierre que en métal.» Han torde
således själf ha lagt hand vid arbetet
eller i alla händelser kunnat göra det,
men han, som kom till Sverige redan
1558, hade också haft tillfälle att själf
se den hädangångne monarken, att göra
sig förtrogen med hans drag, skaffa sig
ett lefvande intryck af honom.
Monumentets utseende torde vara
allmänt bekant*. Det utgöres af ett
fyrkantigt sarkofaglikt underställ, från hvars
hörn resa sig fyra renässansobelisker. På
denna paradbädd hvilar konungen mellan
sina båda gemåler. Sörjande genier hålla
vakt vid båren, och underställets sidor
prydas med vapensköldar och inskrifter,
* En afbildning af detsamma i dess helhet
förekommer i Ord och bild, 2:a årg. sid. 363.
till en del, i metall, medan monumentet
i öfrigt är utfördt i ljus, rödådrig
marmor. Konungen är liksom å den nyss
omtalade akvarellmålningen och å dalrarna
framställd i full kunglig ornat, här dock
med den slutna kronan på hufvudet, med
äpplet i den vänstra och spiran i stället
för svärdet i den högra handen. Han
bär en helrustning och öfver denna en
vapenrock samt den kungliga med
kronor och hermeliner sirade manteln.
Ögonen äro slutna, skägget långt, väl
vår-dadt, dragen skarpa, föga individuela,
hufvudsakligen uttryckande en abstrakt
vördnadsvärdhet.
Detta är också det drag i den
hädangångnes väsen, som företrädesvis dröjt
kvar i eftervärldens fantasi. Konung
Gustaf själf älskade på gamla dagar att
jämföra sig med forntidens patriarker,
med David, som frälste sitt folk från
fienden och som sedan ordnade sitt
mäktiga rike med klokhet och kraft. Det
är också denna föreställning, bilden af
den gamle, kloke, vördnadsvärde
landsfadern, som stannar i de efterlefvandes
hågkomst, föreställningen af honom, som
var
.... »specie reliquis sublimior, ora
Cujus arnica bonis atque severa malis.»
För denna föreställning var grafbilden
det fullständigaste konstnärliga uttrycket,
liksom det lättast tillgängliga och jämte
myntbilderna det allmännast kända.
Det är också dessa, som bli
hufvud-källorna för eftervärldens kännedom om
Gustaf Vasas utseende. Myntbilderna
gå igen i Hieronymus Nützels på
1590-talet i Sverige graverade titelblad med
Vasaregenternas porträtt, och finnas i
det i Frankfurt 1632 af I. L. Gotfried
utgifna Inventarium Sveciæ. Grafbilden
ligger till grund för ett annat omkr. 1598 af
Hieronymus Nützelutfördt kopparstick,
hvilket ingår i Karl IX:s stamtafla, och
vi finna den också såsom förebild för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
