Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mäster Holmsten. Af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄSTER HOLMSTEN. 2 7
sen, att det gaf eko ända bort i
skogs-hulten. Och hela tiden satt mäster
Holmsten och tänkte: Så här spelar ingen
annan. Nu öfverträffar jag mig själf.
Hans vuxne son tog allt mer hand
om den fallfärdiga gården, och snart
sporde ingen längre den gamle till råds.
På hans fötter klapprade ett par tunga
träskor, och i stället för annan klädsel
bar han en nattrock, hopsömmad af
de mest olikfärgade klutar. Mot
stug-gafvelns vindslucka uppreste han en stege,
och där i mörkret under det låga taket
sof han om nätterna hos dufvorna. Nu
var han redan tre och nittio år.
Då blef det julkväll, och flingorna
började falla. Mörkret skakade dem öfver
de öde skogsvägarna och öfver torpets
skogar och lador. Från kammarfönstret
i hvar stuga sken det tvåarmade
grenljuset framför den öfveryrda stigen, på
hvilken mäster Holmsten gick från gård
till gård och bjöd klarröda karameller
ur ett gammalt stickbäcken, som salig
bruksherrn begagnat på sin sotbädd. God
jul! svarade hustrurna och bjödo honom
dricka, och då han slutligen satt med
finkelstopet på täljkubben framför spisen
hemma under egen ås, strålade ögonen,
och han sjöng och talade utan att någon
hörde på. Han berättade om de forna
herrgårdsfesterna, då bruksherrn efter en
genomvakad natt kunde midt i vintern
befalla fram en skrinda och med sina
gäster åka ut på den nattgamla isen,
hvilken brast under hjulen och oxarnes
klöfvar, så att vattnet slog herrarne i
ansiktet. Hans döfva öron urskilde icke,
att de andra i stugan samspråkade
högljudt utan att gifva akt på hans ord. Han
tappade stopet och sprang upp. Han
pekade darrhändt i den skumma vrån och
berättade, hur han mött skogsråt och rört
hennes släp med metspöt. Han märkte
icke, att alla vände honom ryggen. Han
talade om sin gåfva att kunna se och
höra det fördolda. Han berättade om
en trefaldighetsnatt, då han gick allena
på fallet och spelade. När han sänkte
stråken, hörde han aflägset i vildsjön
strömkarlen svara med glaslika toner.
Då fortsatte han att stryka öfver
strängarna, men så snart han åter lät stråken
hvila, hörde han strömkarlen aflägset
härma hans sista ton. Han begynte springa
öfver stenrösen, och hela tiden spelade
han så, att fiolen gnisslade. Han
hoppade blindt öfver fallets ormbunkar och
stubbar. Han sprang halkande och
vacklande öfver spångens våta stenar, och
hela tiden spelade han. Med hatten af
och tröjan rifven och oafbrutet spelande,
rusade han in i sina föräldrars stuga, och
där spelade han och spelade ända till dess
han med fiolen och stråken i. famnen
svimmad föll till golfvet framför sin moder.
— Far, far! ropade sonhustrun och
drog honom lugnande i nattrocken. Men
han skakade frånvarande på hufvudet,
och en glimt af hans forna slughet lekte
öfver hans tunna och blodlösa läppar. I
natt ville han gå ut och se de döda. Han
ensam kände de hemliga medel, med hvilka
man på julnatten finge se de döda.
Långsamt och eftersinnande gick han ur stugan.
Länge brann grenljuset bakom
kammarfönstrets små rutor, men snart slöt
gården detta sista öga, och snön föll
öfver blecket och hopades i höga drifvor
öfver förstutrappan. De unga vaknade
först, när klockorna ringde från otta.
De togo en brinnande fyrsticka ur
spisen och gingo ut för att väcka den
gamle på löftet. Det ljusnade redan„
men grånande och matt utan
morgon-rodnad, och i det gulti töcknet föll snön
öfver slipstenen och den aflyfta grinden,
öfver de tomma höskullarne och
kolryssarna. Den föll i så tata flockar, att
blott de närmsta föremålen blefvo
synliga. På stegen till vindsluckan satt
mäster Holmsten, kungen i de förgätna byg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
