- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
32

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mäster Holmsten. Af Verner von Heidenstam - Mitt fosterland. Efter Lermontov. Öfversättning af Bengt Lidforss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

VERNER VON HEIDENSTAM.

•desägnernas trolland, undermannen, som
visste allt och allting kunde och om
hvilken i de långa vinterkvällarna männen
skulle berätta i täljstugan och kvinnorna
i väfstolen. Hufvudet var orörligt
framåt-böjdt, och snön föll öfver den bara
hjässan, öfver skuldrorna och ryggen och låg i
den öppna handen på hans knä som ett
hvitt riksäpple.

Sonen räckte den rykiga fyrstickan
åt hustrun, och bakom mon ringde
klockorna. De ringde allt klarare och
djupare. Osynliga andar ryckte dem från
kyrktornets ekbjälke och släpade dem,
■vacklande under bördan, långt bort i öde-

marken. De slungade dem rätt in bland
gastarne i det grå berget. De lyfte dein
genom snöyran upp i molnmassorna och
buro dem åter tillbaka öfver de frusna
vikarna samt upphängde dem på nytt i
tornet, där de sakta och fjärran förlorade
sitt döfva mål och med kvinnligt
kärleksfulla röster välkomnade gryningen.

Illa gick det honom också nu, därför
att han skulle’göra allt så mycket
klokare än andra, sade sonen, men de döda
fick far ändå se på julnatten.

Därefter lyfte han tveksamt
skinnmössan från hufvudet och begynte bedja.



Mitt fosterland.

Efter Lermontov.

.Mitt land jag älskar, fast på eget sätt —

.hur än förnuftet pockar pä sin rätt:

ty blodbesudlad äras ruttna prakt

■och själfgod stolthets plumpa segerskratt

•och nedärfd vantros stjärnlöst mörka natt —

.de ha blott fyllt min själ med hat och med förakt.

Dock älskar jag — hvarför jag vet ej själf —

se slätten ändlöst vid i stumhet bida,

.se höstens storm med furuskogen strida

.och vårens flöden vidt kring öfversvämmad älf.

•Om natten ilar jag på bondekärran

iängs öde hedar emot öde byar hän

/och gläds, när uti mörkret mellan kala trän

ett stugufönsters ljus mig vinkar uti fjärran.

Jag röken ser från svedjelandens mull

och furorna, som njuta hvilans lön,

och silfverbjörkarne på kullens krön,

som ramas in af åkerfältens gull.

Och med en fröjd så innerlig, så djup,

jag blickar hän mot fält och skogar,

där öfver låga hus och fyllda logar

de gråa halmtak hvälfva sig på stup.

Jag ville se min hembygds ungdom stimma

och höra dansens tramp kring blomprydd stång,

jag kunde lyss till grånad morgontimma

på druckna bönders tafatt ystra sång.

Bengt Lidforss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:23:38 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1894/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free