- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
36

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ivan Turgenjevs moder. Några minnen från Turgenjevs barndomshem. Af Alfred Jensen. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med stor, bred näsa och djupa porer,
liknande koppär. Hon hade svarta ögon,
svart hår och mörk ansiktshy. Blicken
var elak, hållningen afmätt och stolt,
åtbörderna befallande. Hennes okvinnliga
yttre framträdde ännu skarpare genom
den sträfva rösten och de manliga
laterna: hon red, handterade skjutvapen
och biljardkö med lätthet o. s. v.
Författaren af denna uppsats har satt sig i
förbindelse med personer, hvilka kännt
denna kvinna i lifstiden, för att åt
tidskriften förvärfva hennes porträtt, men
något sådant tycks ej förefinnas i
Ryssland. Men godset Spasskoje äger än i
dag bland tafvelsamlingen en bröstbild
i oljefärg, som framställer henne såsom
ung flicka: ett ovalt, fint ansikte med
nästan svärmiska drag, utslaget mörkt
hår och mörka, men milda ögon. Det
var den tid, då Varvara Petrovna ännu
var ett godt, sorglöst, oerfaret barn.

Hennes fader hade dött tidigt, och
modern, som gifte om sig, behandlade
henne mycket illa. Då hennes styffader
en gång sökte förgripa sig på hennes
person, kunde den sextonåriga flickan ej
längre härda ut i detta förfärliga hem,
utan rymde och gick halfklädd till fots
till ett 60 verst därifrån beläget gods
Spasskoje-Lutovinovo, som ägdes af
hennes snåle, originele farbror. Här växte
hon upp ensam, okunnig, utan
kärleksfull vård, och då farbrodern dog, kom den
trettioåriga kvinnan i besittning af
godset och en oerhörd förmögenhet. Hon
ärfde plötsligt 19 egendomar, befallde
oinskränkt öfver tusental lifegna och hade
bordsilfver till ett värde af 600,000
rubel. Men ej vardt denna rikedom till
välsignelse: den plötsliga omkastningen
gjorde henne stolt och inbilsk; den
bildning, hon vid framskridna år sökte
inhämta, blef naturligtvis högst ytlig och
bestod egentligen i en korrekt fransk
konversation — ett språk som hon
begagnade äfven då hon i kyrkan talade
med vår Herre..... Snål mot sin
omgifning, sparade hon intet, då det gällde
egna nöjen. Så t. ex. betalade hon 300
rubel för att få en plats till en
Taglioni-föreställning och harmades grufligt, då
käjsar Nikolai efter återkomsten från en
utländsk resa befallde, att priserna på
k. operan skulle nedsättas till de
vanliga: nu kunde man, menade hon, på
teatern inte längre se skillnad på folk!.....

Hennes ojämna äktenskap med
öfverste Turgenjev blef mycket olyckligt.
Själf trodde hon i sin ryska
vidskeplighet, att det kom sig af att hon gift sig
på en fredag, och hon tog löfte af
en ung väninna att icke välja en sådan
olycksdag till vigsel. »Rysslands
vackraste karl näst Alexander I», såsom
öfverste Sergej Turgenjev på sin tid
kallats (skalden har återgifvit sin far i
berättelsen »Den första kärleken»), dog
emellertid redan d. 30 Okt. 1834, och
nu var Varvara Petrovna ensam herre i
huset.

Hennes regimente var fruktansvärdt
och på samma gång fullt af bisarr
nyckfullhet. Ingen af husets 40 tjänsteandar
(ej heller hennes båda söner) vågade
tilltala henne utan att hon först med ett
tecken gifvit sitt nådiga bifall, och
fruktan för hennes vrede var så stor, att
t. ex. en gosse tog lifvet af sig i
förtviflan att hafva glömt medtaga rhenskt
vin på en af hennes jaktfärder. Sina
tjänare kallade hon spefullt efter de ryska
riksministerierna: gårdsdrängen fick heta
Benkendorf (»hofministern»), och en
uniformsklädd pojke, hvilken på en
silfverbricka skulle bära in hennes bref, var
»postministern». Då posten kom,
ringdes det högtidligt i klockstapeln, som
ännu finns kvar i Spasskoje och som
Ivan Turgenjev begagnade såsom
matsignal för sina gäster.

Hennes förakt för de lifegna visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free