Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 / 39 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ivan Turgenjevs moder. Några minnen från Turgenjevs barndomshem. Af Alfred Jensen. Med 3 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Turgenjevs egen mun, torde hafva påskyndat
hennes död, och hon var redan nu för
svag för att kunna bryta ut i sitt
vanliga raseri.

Öfvergifven och hatad dog Varvara
Petrovna den 16 Nov. 1850. Vid
hennes dödsbädd voro endast sonen Nikolai
och kammarjungfrun Agata. Ivan
befann sig då i Petersburg och kom ej ens
till begrafningen. Ett försonande
skimmer öfver hennes omänskliga karakter
sprida de sista orden i hennes dagbok:
»Ma mère! mes enfants! Pardonnez-moi!
Et Vous, Seigneur, pardonnez-moi aussi!
Car l’orgueil, ce péché mortel, fut
toujours mon péché!» Och betecknande
är det omdöme, som Agata fällde om
henne: »Mycket ondt såg jag hos henne,
och ändå tyckte jag om henne. Hon
var så, som en husmor bör vara!.....»

Och så vardt det en gång så rika och
präktiga Spasskoje tomt och öde. Ivan
vistades visserligen
där 1852—54 såsom
»internerad» fånge,
sedan han fått göra
en obehaglig
bekantskap med
grefve Mussin-Puschkin,
öfvercensorn i
Moskva. Men då han
ändtligen i slutet af
1854 fick lof att resa
utomlands, töfvade
han ej att vända
Spasskoje ryggen.
Först längre fram
besökte han
tämligen regelbundet sitt
gods om somrarne
— sista gången år
1881 —, och de
låga, landtliga
rummen lifvades då af
glada middagar, som den enögde kocken
Zachar tillagade för den gamle, hjärtegode
ungkarlens gäster Polonski, Tolstoj, Fjet
m. fl. Men nog kan man förstå det
vemod, som måste gripa Turgenjev och
hans diktkonst, då han trampade den
jord, där han växt upp under så
tryckande förhållanden och med så dystra
minnen af barndom och föräldrahem.
Under sådana lifliga intryck föddes, scen
för scen, idén till »Fäder och Söner»...

Kapellet i Spasskoje.

Och äfven jag greps af denna ryska
tungsinthet, då jag den kvafva
sommardagen stod vid den lilla kyrkan i
Spasskoje och betraktade det kapell, vid
hvilket Varvara Petrovna hvilar. Ingen
vänlig hand har rensat ogräset från kullen,
och ingen efterlefvande bevarar hennes
minne i kär hågkomst. Ivan Turgenjevs
fädernegård Turgenjevo är nu mera en
bad- och tvättstuga, och hans
mödernearf Spasskoje ett förfallet hus, som icke
finner en köpare.
Ivan Turgenjev själf,
den ädle skalden och
välgöraren, dog i
fjärran land utan att
lämna sitt namn i
arf åt någon, och
hans ende broder
Nikolai förlorade
under en och samma
vinter sina tre små
barn. Alla äro
borta! Allt spårlöst
försvunnet liksom
vårböljor försvinna
i sanden, likasom
en rök fördunstar i
luften. Men den
ädles minne lefver,
och Ivan Turgenjevs
odödliga verk vittna
om honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>