- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
95

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Teater. Elise Hwasser. Af Emil Grandinson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELISE HWASSER.

95

att hon förstod och älskade att tyda de
så kallade gåtorna i Ibsens kvinnofigurer:
Inger, Hjördis, Lona, Nora och fru Alving.

Det finnes ännu en grupp bland fru
Hwas-sers roller, som skiljer sig från de öfriga,
är liksom en sammanslagning af dessa,
och hvilkas hågkomst dels därföre att de
voro sena till tiden, dels därföre, att de
utan tvifvel höra till de allra yppersta
hennes konst gifvit, särdeles lifligt framstår för
den publik, som sörjer vid hennes bår.
Det var några roller, ej många till antal,
men oförgätliga hvad skarp, genialisk
karakteristik beträffar, där hon med den allra
finaste ironi, den kvickaste esprit gaf några
motsatser till de i löjen eller tårar
allvarligt framställda kvinnofigurer, hon förut
skapat. Hit höra grefvinnan Dannicheff och
framför allt drottning Anna i »Ett glas
vatten» och baronessan de Mantes i Alfred
de Mussets »Osvuret är bäst». Sedan man
sett fru Hwassers framställning af den
sistnämda rollen, då, men knappast förr, kunde
man förstå, att hon kunde hafva varit en
förträfflig härtiginna i »Sällskap där man
har tråkigt».

Det för Elise Hwassers konstnärsskap
mest utmärkande draget var en imposant
och poserande storhetsprägel. Det är
därför, som vi bland hennes roller finna så
många kvinnogestalter, som hafva »sitt
hufvud för sig» och lefva efter detta
hufvud, ofta i strid med sin omgifning, men
alltid densamma på ett eller annat sätt
öfverlägsna. Dit höra Jane Eyre, Syrsan,
Fru Inger, Lona Hessel och Björnsons
Maria Stuart. Det är därföre, som vi sett
henne lyckas i sådana roller af nästan
monumental pose som Hermione i »En
vintersaga», Hippolyta i »Giftbägaren»,
Thusnelda i »Fäktaren från Ravenna» och
drottningen i »Antigone». Det var
därföre, som vi alltid i spänning väntade
hennes entré, förvissade om, att det skulle
vara stor, mäktig konst, vi i nästa
ögonblick skulle få skåda. Det var därföre,
som hela hennes personlighet äfven utom
scenen var präglad af storhet: hon bar
respekt för sin konst och för sig själf som
dess utöfvarinna, och detta inger respekt.
Men om denna storhet, jag ville nästan
säga detta majestät, var något för hennes
naturel utmärkande, hindrades hon dock
ej däraf att med den sanna artistens
ifver och framgång försöka sig på roller

af helt annat slag. Ännu på senare år,
sedan hon länge varit den firade
tragedien-nen, spelade hon sin uppsluppna, lätta
komediroll i »Fjärilsfebern», redan i yngre
år gjorde hon en öfverlägsen gummroll:
George Sands markisinna de Villemer.

Mycket af denna storhet, denna stolta
värdighet tyckes mig ock hvila öfver Elise
Hwassers sista lefnadsår. Vi våga ei
hoppas, att ej också hon känt den bittra
sanningen af den gamla satsen, att den
sceniska artist, som lämnat scenen, den arbe-

»Maria Stuart i Skottland.»

tände konstnär, som ej längre har ett fält
för sin konst, den publikens gunstling, som
ej längre får framträda inför denna publik,
utan snart, mycket snart skall glömmas
—-har öfverlefvat sig själf. Men när hon
lämnade scenen, lämnade hon ock miljön för
sin firade konstnärsbana, hon redde sig ett
hem i den del af vårt land, som bjuder
den mest storslagna kustnaturen och de
vackraste solnedgångarne, hon lefde där på
sitt »Västråt» bland sina minnen och
reliker af firade triumfer, bland böcker och
sinnrika handarbeten, ensain, som våra
största gärna blifva det, om det fadda smickret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free