Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Byggnadsplaner å Helgeandsholmen. En återblick. Af Moritz Rubenson. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
MORITZ RUBENSSON.
byggnadsplanens pröfning af kungl. maj:t
af-vek från de förbehåll i detta hänseende,
under hvilka konungens gåfva var utlofvad, och
ej ens någon anhållan från riksdagens sida
gjordes, att dessa förbehåll skulle få förfalla,
förklarade konungen med ett tillmötesgående,
som knappast synes hafva kommit i
betraktande, åtminstone icke lyckats förekomma
ytterligare inkräktningar på det fria utrymmet
framför slottet, att han utan ersättning skulle
till statsverket öfverlåta sina fastigheter, så
snart det nya hofstallet uppförts i enlighet
med riksdagens beslut.
Under den tid, som förflöt innan ny
eskissritning hunnit utarbetas efter en
misslyckad pristäflan, utbildade sig en ganska
stark opinion om omöjligheten att på ett
tillfredsställande sätt genomföra riksdagens
beslut. Det var sannolikt under påtryckning
af denna opinion, som kommittén fann sig
böra »från fullt opartiskt håll» inhämta
sakkunnigt yttrande. Att kommittén icke
därvid uppmanade den sakkunnige att yttra sig
om byggnadsplatsens lämplighet för
ändamålet, finner sin naturliga förklaring i
ordalydelsen af riksdagens uppdrag till fullmäktige.
Så mycket mera betecknande är det, att den
tillkallade sakkunnige, etatsrådet Meldahl, på
ett ganska tydligt sätt indirekt lät förstå, att
valet af byggnadsplats ej var lyckligt, t. ex.
genom det yttrandet att, medan man med den
bästa vilja icke kan betaga (ødelægge)
slottsfasaden dess öfverväldigande storhet, enär den
komme att göra sig gällande, äfven om den
blott skymtades bakom träden, å andra
sidan det nya riksdagshuset, om det
lades så nära slottet och på det ställe, som
föreslagits, kunde själft komma att lida af
slottets storhet, hvilken disharmoni åter komme
att medelbart verka tillbaka på slottet, så att
bildens helverkan går förlorad (Helheden
øde-lægges). Således jämte Nicodemus Tessin och
Scholander en ny auktoritet, som låtit
förstå, att slottets norra fasad ej bör få till
någon del bortskymmas af en hög byggnad.
Att denne mans anvisning, oaktadt han af
kommittén själf benämnts opartisk, så långt
ifrån beaktats, att man tvärtom genom
ytterligare jämkningar i riksdagshusets läge och
andra anordningar äfventyrat att än mera
betaga slottsfasaden dess öfverväldigande
storhet, förtjänar antecknas såsom ett bidrag till
Helgeandsholmens pinohistoria.
Då riksdagens fullmäktige tre och ett
halft år efter riksdagsbeslutet började klar-
göra sin ställning till strömfrågan, skedde det
på ett sätt, som icke kan anses hafva varit
särdeles lyckadt. I stället för att följa den
anvisning, hithörande författning gifver åt den,
som vill förändra ett vattendrags djup och
läge i de fall, då sådant är lagligen
medgif-vet, vände riksdagens ombud sig till
stadsfullmäktige med en skrifvelse, i hvilken de,
med öfverlämnande af ett upprättadt förslag
till reglering af Helgeandsholmens stränder,
framställde till stadsfullmäktige den märkliga
begäran, att desse måtte gifva tillkänna »de
önskningar, stadsfullmäktige kunna vilja i
saken framställa»! Detta var det hela. Ej
ett ord om författningen eller ens en
antydan, att staden kunde hafva några
rättigheter i Norrström att bevaka eller några på
dessa grundade skyldigheter gentemot
strand-ägarne vid Mälaren och andra, hvilkas
intressen beröras af utloppets form.
Stadsfullmäktiges svar kunde icke blifva mer än
ett. Långt ifrån att söka lägga några hinder
i vägen för den tilltänkta regleringen, fäste
kommunalstyrelsen riksgälds- och
bankofullmäktiges uppmärksamhet därpå, att det i lag
anvisade förfarandet var den enda utväg, som
kunde anlitas för att vinna det åsyftade
målet, hvadan staden icke för tillfället ville ingå
i pröfning af regleringsfrågan eller framställa
något önskningsmål i denna. Sedan detta
svar ingått, är saken i laga ordning
anhän-giggjord, men ännu finnes icke något
definitivt regleringsförslag, hvaröfver de
intresserade kunna yttra sig.
Efter etatsrådet Meldahls för den, som
förstår att läsa mellan raderna, väl begripliga
förkastelsedom öfver 1888 års
byggnadsbeslut fick opinionen mot de båda
byggnadernas uppförande stark vind i seglen och gaf
sig uttryck i två motioner vid 1891 års
riksdag, den ena, väckt i Första kammaren, om
endast riksdagshusets och den andra i
med-kammaren om blott riksbankens förläggande på
holmen. Båda motionärerna föreslogo tillika,
att akademien för de fria konsterna skulle
höras öfver byggnadernas lämplighet för
platsen. Motionerna lyckades dock icke tillvinna
sig bifall i någondera kammaren.
Då riksdagshuskommitténs
byggnadskunnige ledamot utträdde ur kommittén därför,
att han icke ville lämna sin medverkan till
riksdagshusets framflyttning inemot 20 fot
öster om den först förespeglade linien från
slottets västligaste punkt, blef det
nödvändigt att finna ett annat stöd för denna åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
