Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Byggnadsplaner å Helgeandsholmen. En återblick. Af Moritz Rubenson. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
MORITZ RUBENSSON.
ritningarna underställdes tre arkitekter, och
deras anmärkning föranledde ändrade
ritningar. Det omarbetade förslaget utställdes till
ny granskning af anmärkarne. Af deras
däröfver i slutet af år 1893 afgifna yttrande
får man det bestämda intryck, att ännu icke
något tillfredsställande resultat vunnits. De
tala om de med problemets lösning förbundna
stora svårigheter, som berott af uppgiftens
invecklade beskaffenhet, af byggnadsplatsens
läge, form och ringa utsträckning, samt om
oegentligheter, som ännu vidlåda förslaget,,
och som till eni del voro mer eller mindre
beroende af uppgiftens innebörd och
byggnadsplatsens beskaffenhet samt därför voro
svåra att fullständigt öfvervinna. Äfven här
kan man tydligt mellan raderna läsa missnöje
med byggnadsplatsen, hvilket icke kan väcka
någon förundran, då två af
granskningsmännen deltagit i konstnärsklubbens sammanträde
och den ene, arkitekten J. E. Clason, tillika
underskrifva utlåtandet från
teknologföreningens byggnadsafdelning. Med den
förbehåll-samhet, som under tidernas lopp vunnit
alltmer insteg hos byggnadskommittén, meddelar
denna kommitté i sin berättelse detta år i
största korthet, att af granskningsmännen »en
fogade ett särskildt uttalande » till det
gemensamma yttrandet. Den verkliga innebörden
af denna förbehållsamma upplysning till
kommitténs principaler är den, att arkitekten
Clason reserverat sig däremot, att till yttrandet
ej fogats ett tillägg, af innehåll att hvad förut
sagts endast gällde byggnadskomplexen i och för
sig; att från arkitektonisk synpunkt ett
byggnadsförslag icke kunde anses fullständigt be^
dömdt, om icke äfven dess förhållande , till
omgifningen skärskådats; samt att i detta
afseende det föreliggande förslaget syntes
bekräfta, hvad äfven alla föregående förslag
visat, vanskligheten af att söka på den
ifrågavarande platsen bringa en riksdagsbyggnad i
ett riktigt förhållande till kungl, slottet.
Sedan granskningsmännen afgifvit sitt sista
yttrande, öfverlämnades ritningarna och,
förslaget i . sin helhet den 1 o januari i år till
riksgälds- och bankofullmäktige för
granskning och stadfästelse i afseende å
hufvuddragen. Utgifvaren af denna tidskrift har hos
banko- och riksgäldsfullmäktige anhållit att få
taga en afrifning af byggnaderna för att införas i
denna uppsats. Svaret har blifvit vägrande,
något som icke kan väcka förundran, då man
erinrar sig den hemlighetsfullhet, hvilken
riksdagens ombud i byggnadsfrågan gjort sig till
en nästan undantagslös regel.att iakttaga.
Huruvida en sådan behandling af ett för
riksdagen och allmänheten så ytterst viktigt ärende
är försvarbar, må lämnas därhän. För dem,
som vederbör, ägnar den sig till ett
oemotsägligt bevis därför, aff förslaget, oaktadt de
ohjälpliga fel och brister, med hvilka det
enligt kommitténs egna granskningsmäns
vitsord är behäftadt, kommer att slutligen
antagas, så vida icke riksdagen däremot
inlägger sitt veto.
Om det nära sammanhanget med det länge
obestämda läget för husen kan få gälla såsom
förklaring på dröjsmålet med vattenfrågans
behandling, kan däremot åtminstone den
utanför stående icke upptäcka något enda skäl,
hvarför en annan, fullt ut lika viktig fråga
fått hvila ännu längre. Det är allom bekant,
att kommunen af ålder suttit och ännu sitter
i besittning af Gamla Norrbrogatan. Det
måste därför anses mycket egendomligt, att
verk-ställarne af riksdagens beslut togo sig en
betänketid af nära ett lustrum, innan de
beslöto sig för någon åtgärd i syfte att
tillförsäkra riksdagen den del af byggnadsmarken,
för hvars upplåtande ovillkorligen fordras
kommunens medgifvande; ty icke kan detta dröjsmål
gärna grunda sig på någon aning om 1893 års
oväntade, men, såsom det visat sig, allt utom
välgrundade teori om statens äganderätt till
denna trafikled.
Här anmärkta förhalningspolitik är
synnerligen att beklaga; ty, om kommunen fått
tillfälle att, så snart riksdagsbeslutet om
holmens bebyggande, var fattadt, yttra sig om
öfverlåtelse på staten af den mark å holmen,
hvarpå staden fann sig hafva lagliga anspråk,
hade det blifvit för hvar man uppenbart, att
stadens myndigheter ingalunda haft i sina
tankar att begagna, dessa anspråk för aff
söka hindra byggnadsplanernas utförande. Då
hade ock frågan om dessa planers större eller
mindre lämplighet blifvit på ett lidelsefritt
sätt behandlad utan de i åtskilliga
tidningsorgan och ströskrifter tidt och ofta
återkommande ohemula beskyllningar mot kommunen,
dess myndigheter och tjänstemän för planer,
som varit för dem alldeles främmande. Då
hade . det blifvit uppenbart, aff de af desse
senare verkställda utredningar och de beslut,
hvarigenom sådana utredningar anbefallts, helt
enkelt varit förestafvade en ovillkorlig
skyldighet att grunda förhandlingarna med
riksdagens ombud på tillförlitlig kännedom om
stadens rättigheter, så att man med öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
