Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konst. P. S. Kröyer. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
K. W-N.
var Kröyer icke angelägen om deras
beundran, som funno sig tillfredsställda af
fru Jerichau-Baumanns samtidigt utställda,
vida lättfattligare målningar af unga
sydländska damer som koketterade för
åskådaren, och det är blott helt naturligt, att
han vid sidan af detta slags
skönhetsmåleri för somliga vid jämförelsen framstod
som en förkämpe för det fula i konsten,
huru eget det än må låta för dem, som
förnummit den starka fläkt af
skönhetslängtan, som är det mest genomgående draget
i Kröyers konst. Kröyer blef af Danmarks
unga konstnärer på en gång erkänd såsom
den främste bland dem, och han har sedan
dess fortfarande intagit denna plats. Han
blef det därigenom att han tillförde sitt
lands afskilda konst starkare uttrycksmedel
och friare rytmer än dem, i hvilka den
förut rört sig. Han var ej den ende som
gjorde den nya epoken, men med honom
hade den gjort sitt inträde. Den befrielse
ur konventionens fjättrar, om hvilken
Scholander hade uttalat en önskan, hade då
redan börjat. Ett frodigt konstlif på
modern grund har från denna tid pulserat i
Danmark, som därigenom återeröfrat en
plats bland Europas själfständigt
konst-producerande nationer, och Kröyer har i
dessa sträfvanden gjort några af de största
och lyckligaste insatserna.
Från Spanien flyttade Kröyer med sitt
färgskrin och sina penslar till Frankrike
och till Italien. Vi erinra oss från denna
tid Sardinfabriken i Concarneau (1881),
Italienska jordarbetare (s. å.), Messalina
(i Göteborgs museum) och Italienska
byhatt-makare (1882). Då han 1882 öfverflyttade
sin verksamhet till Danmark, förstod han
från första stunden att sätta sig in i den
blida färgskala, som är egendomlig för
hans fädernesland, lika väl som han
förstått att behärska söderns glödande färgspel.
Det är från den senare perioden af Kröyers
verksamhet som vi känna honom i
Stockholm, genom den kraftiga aftonstämningen
med fiskare som draga not, utställd i
Nationalmuseum 1883, genom den stora
pastellmålningen, en sommarnatt vid Skagen, i
Nationalmuseum, genom de badande
gossarne å högskolelotteriets utställning 1885,
genom en ny tafla med samma ämne å
den danska utställningen i konstföreningen
förlidet år, och nu senast genom den stora
utställningen af 1 9 oljemålningar, 81 skisser
i olja, 7 akvareller, 17 handteckningar och
6 skulpturarbeten.
Hufvudintrycket af denna utställning är
så vinnande och så älskvärdt, att vi väl i
Stockholm ej sedan Egron
Lundgren-utställ-ningen haft tillfälle till en konstnjutning at
så eröfrande slag. Denna konst äger ali
nyskapelsens äkta glans utan att äga någon
af dess skrofligheter, den är till i glädje
och lefnadslust, och man söker förgäfves
efter något vemodsdrag eller några
slitningar däri. Vi hafva ej haft många
konstnärer i norden, i hvilkas produktion
man finner så litet af famlande eller
ansträngning som i Kröyers. Sätter han sig
före att lösa ett måleriskt problem, så löser
han det också, och han gör det som den
naturligaste sak i världen. Målningen
»Hip hurra!» — en konstnärsfrukost på
Skagen —, af hvilken en afbildning
åtföljer detta häfte, är ej blott ett förträffligt
konstverk utan också en god exponent för
själfva lynnesriktningen i Kröyers konst.
Vid sidan om de om lycka och lefnadslust
talande genremålningarne finner man så
intelligenta arbeten som skisserna till
porträtten af den gamle skådespelareveteranen
Phister och friherre Rosenörn-Lehn och
framför allt den stora målningen af
komi-téen för den franska utställningen i
Köpenhamn, på hvilken vår beundran först och
sist koncentrerar sig. Här är ett arbete
som representerar en höjdpunkt inom vår
tids konst. Hvad har icke konstnären
förstått att göra af detta i och för sig så
tråkiga rum med det långa bordet med dess
duk af grönt kläde och med två långa
rader sittande herrar! Han har med
genialisk blick funnit ett koloristiskt motiv i
brytningen mellan den döende dagern och
de tända lamporna på bordet.
Grupperingen i dess enkla nyckfullhet har liksom
fallit sig af sig själf, och af de många, mer
och mindre framträdande personerna äro de
flesta karaktäriserade på ett lefvande och
spirifuelt sätt, några med verklig storhet,
såsom målarne Cazin och Roll till venster
i förgrunden och skulptören Falguière,
sittande vid bordets främre flygel. Den
konstnär, som målat denna tafla, är värd att
också själf intaga en plats i en krets af
så lysande konstnärer.
K. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
