Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Interiörer från flydda tider. Af Ludvig Looström. Med 4 bilder efter fotografier af Generalstabens litografiska anstalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ4
LUDVIG LOOSTRÖM.
Här i detta rum, som helt och hållet
präglas af hennes konstsmak, finna vi en
osökt anledning att några ögonblick
dröja vid hennes person.
Blifven änka vid 24 års ålder, insattes
Hedvig Eleonora som ordförande i
förmyndareregeringen för sonen, helt
naturligt utan några djupare insikter i de
offentliga ärendena och de politiska
rådslagen. »Wi kunna det i gemen betyga»,
skref hon en gång till Nikodemus Tessin,
»att ju mehra Wi få vara i fredh och
för oss sjelfwa, ju kärare skall det oss
vara». Därför leddes hon vid politiken,
och det är väl den omständigheten, som
gjort, att hon i det år 1881 utgifna
fjärde bandet af Sveriges historia fått
epitetet hvardaglig och medelmåttigt
utrustad samt eftermälet, att hon
företrädesvis vid spelbordet sökte sin förströelse.
Stackars Hedvig Eleonora! Detta säges
om henne, som var Drottningholms slotts
skapande genius, som var Nikodemus
Tessins högra hand och hans sons och
sonsons stöd och hjälp, om henne, som
återbördade Ehrenstrahl till Sverige och
gaf honom beställningar för lifvet, som
var Chauveaus, Sylvius’, von Behns,
David von Kraffts och Utterhjelms m. fl.
konstnärers trogna beskyddarinna och
upprepade gånger gaf dem reseunderstöd
ur sin handkassa, om henne, den största
mecenaten i allt Sveriges rike! Men
äfven henne skall väl någon gång
rättvisa vederfaras. Vi erinra oss just, att
hon vid ett tillfälle gaf Ehrenstrahl till
ämne att måla: »Wie die Veritas durch
Tempus und Prudentia entdeckt und von
der Justitia aufgerichtet wirdt».
Lyckliga Hedvig Eleonora! Därpå trodde hon
i sitt »dygdesamma comportement», och
denna hennes tro kommer nog icke på
skam. Hon har redan delvis fatt sin
upprättelse i doktor J. Bottigers »Hedvig
Eleonoras Drottningholm». Hvar och en,
som läst denna bok, och äfven hvar och
en, som sett detta slott och känner de
nämda konstnärernas lif och verk, vet
nogsamt, att riksänkedrottningens bild i
den svenska historien bör ha en annan
plats än på speljettonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
