- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
173

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vid korsvägen. Af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID KORSVÄGEN.

173

sig för hans röst, de hundar, som bitit
honom. Han blir djupsinnig af bitterhet
och han bryter ut: »A kläderna slut, så
ä allting slut, di dömmer bara efter dom,
di tror visst, att vår Herre ä skräddare,
och så ser di lätt, hva kredit man har
hos honom!» — Men ännu har han
förhoppningar, han har hittat blanka stenar
under sina vandringar, koppar, zink kanske,
se här, någonting kunde göras af det,
om han bara får plats och litet förtjänst.
Han har fått lära, han kan något, han
vill inte ta hvad som hälst — det är
en dikt, som han tröstar sig med — men
om det skulle behöfvas en filare eller
något annat därinne i stån — — —

De båda tiggarna ha ej fattat hvad
han sagt, ha ej kunnat följa med denna
vandring i tanken från stad till stad,
denna lek med underliga namn,
»cellulosafabriker, raffinaderier,» — men de
ha hört på nästan roade, fast det är kallt
att stå stilla; det är sällan någon talar
så länge till dem. Det sista förstå de,
men den yngre rör ej en min i ansiktet,
stirrar endast med sina tomma ögon, och
gubben skrattar gnällande.

»Inne i stån,» säger han och pekar
med krokiga fingrar utmed
telegraf-linien, som man nu blott otydligt
skönjer, »arbete, vill han ha arbete inne i
stån; hä?»

»Ja visst, det är ju därför jag gått
hit, tolf mil senast.»

Gubben skrattar som åt ett muntert
skämt.

»I-h-inte får han någe arbete den här
tiden på året, och klädd så där! Det ä
allt långt till stån,» tillägger han med
en vädjande knyck mot sin kamrat.

»Milpålën står där nere — ve gärdet
— sen ä de en, två, tre,» han räknar
på fingrarna men tappar bort sig och
afslutar trött: »det drar hela dan i
morron för honom.»

Den främmande visste det förut, men

det tycks honom så mycket värre att
höra ur en annans mun och så med
denna blick mot sin! Han känner ali sin
svaga hoppfullhet falla ned som
snöflingor omkring sig, han är rädd för denna
dag i kölden, rädd för staden med
välklädda människor, rädd för att begära
arbete och få samma stumma, mönstrande
svar af likgiltiga ögon, så tydligt
afvisande, innan munnen ännu sagt sitt nej.

Gubben ser begrundande på honom,
tycks vara road att så här få spela
rådgifvare och flinar vänligt. »Di tar en
lättare i stån,» säger han, »härute får en
vara i fred!» Sedan med en snabb glimt
af tanke, som tycks förvåna och glädja
honom själf: »Kom me oppåt
häradsvägen här! Ve landsvägen vet ja ingen
hyggli människa, men häroppe, alldeles
nära finns de folk, som låter en komma
in, för di ä rädda, att en ska göra illa
kon annars. Vi hinner dit fore natten
nästan!»

Den främmande tvekar, skakar af köld,
men kan icke röra sig, är rädd att taga
ett steg, fruktar att lyfta foten för att
ej på måfå ge en riktning ät sin gång,
som han känner blir afgörande. Han
blygs öfver denna bjudning af en
tiggare, ty han känner sig själf ännu höra
till en annan klass, vet att han icke är
sjunken till slöhet än, att han vill
arbeta, om han bara kan få. Yisst har
han måst begära, men aldrig med
tiggarens yrkesödmjukhet, som ett lån bara,
en hjälp på vägen, vägen till fotfäste
igen, — men aldrig kommer det, detta
fotfäste! Han inser, att det är gagnlöst
att vandra till staden, han är trött och
så hungrig, att det bränner i halsen, och
han ryser för att gå i ensamhet längs
den mörknande vägen. Men det är mest
kölden som förfärar honom, han känner
hur den dödar hans tankar, hur den
kröker hans rygg, hur den tvingar honom
med järnhårdt grepp att buga, att krypa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free