Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Litteratur. Skildringar från jaktstig och turistled. Af Hugo Samzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 hugo samzelius.
mäktigt tilltala en äfventyrslysten ungdom —
och äfventyrslysten är ju ungdomen i
allmänhet. Också »stort folk» har emellertid
odeladt nöje af bekantskapen med detta nya
arbete. Hvarken mer eller mindre än
traditioner från fmnarnes första invandring till
mellersta Sveriges skogar utgöra ämnet för
dessa romantiserade skildringar, sammanförda
under namnet Örjan Kajland och hans pojkar.
Häftet inledes med några historiska notiser,
hvilka hämtats från fullt sakkunnigt håll, och
sedan följer en färgrik berättelse om Örjans
från Savolaks samt hans söners märkliga öden.
Det är inga småsaker, som dessa alla under
sitt fria vildmanslif åstadkomma med bågar
eller andra primitiva skjutvapen inne i djupa
skogarna. Tjäderfågel, orrar, loar, älgar,
vargar och björnar stupa massvis. — Sverige
var minsann den tiden ej så vildtfattigt som
nu, och att lefva af jakt gick då mycket väl
för sig. Äfven om sådana trefliga, numera
i vårt land omöjliggjorda saker som jakt på
bäfver och vildren talar författaren, och han
låter till och med sina hjältar fiska dyrbara
pärlor och upptäcka silfverstreck. Ändtligen
blifva Orjanspojkarna bofasta, timra sig ett
nybygge inne i vildmarken, fälla timmerskog
och odla svedar. Hur det är, uppstå likväl
tvistigheter mellan de ursprungliga
värmlandsbönderna och finnarna, hvilka senare betraktas
såsom fräcka inkräktare, och dessa
tvistigheter afgöras i näfrättens tid vid den kränktes
och angripnes egen värjo med öppet våld —
dessa skildringar, liksom ock de från
skogs-ströfvarlifvet, äro präglade af ali möjlig kraft
och trohet i framställningen. Kommer en
fortsättning af dylika berättelser från
finnbygden, blir därför denna helt säkert lika
begärlig som den föreliggande samlingen, hvars
upplaga slutsåldes på omkring 14 dagar,
hvilket är ståtligt nog i vår lilla bokmarknad.
Schröders sista bok i välkändt format och
såsom vanligt prydlig utstyrsel kom ut för
ett par veckor sedan under titel Från
pojk-och gubbaren. Det är en ganska vacker
efterskörd af minnen från jaktfärder och
fiskturer, som här serveras — ur rent jaktlik
synpunkt är emellertid arbetet föga tilltalande
med sina massor af harar på hvarenda
sätervall, sitt beständiga krypskytte och den
evin-nerliga, omfångsrika matsäcken med alla
möjliga slags jaktpluntor.
Hubertus är likaledes boren i seklets
morgonväkt. Pseudonymen, långt ifrån
anspråkslös, döljer en pensionerad kapten
Mauritz Norlin, hvilken i Jaktminnen och
äfventyr (Sthlm 1888) samt På jaktstigen ock
sjön (Sthlm 1892) berättar sina erinringar
från högsommarmorgnar och höstdagar, med
bössa och hund som sällskap i skogen eller
vid sjön. Hubertus’ jaktskildringar äro i
allmänhet ganska sympatiska, ehuru de på
långt när ej äro af samma värde som
Schröders. Det hvilar en gemytlig, ungdomlig
uppfattning öfver de lättlästa arken,
samtidigt med att en gammal, välbepröfvad
jägar-ton talar ur hvarje liten berättelse, och förf.
röjer esomoftast sin varma kärlek till naturen,
sin hängifvenhet för det friska lifvet i skog och
mark. Stilen är visserligen ej af det moderna
slaget men blifver dock aldrig tröttande.
Detaljskildringen i landskapsscenerierna är
ofta af god, karakteriserande verkan.
Förutom underhållande jaktskizzer inrymmas i
den sista, med en vacker Liljefors-vinjett
utstyrda samlingen, några minnen af annat
skaplynne. »Klöfverskog» är så t. ex. en
ej minst i psykologiskt afseende intressant
folklifsbild, »En sjöexpedition med
örlogsfregatten Göteborg på 1830-talet» skildrar
con amore kadettungdomens segerstolta
vikingafärder kring kusterna, och i »Råd till unga
jägare» lämnas flere värdefulla anvisningar,
som äfven den med jaktstigen och skogsdjupet
välförtrogne kan hafva nytta af att taga
vara på.
Paul Waldmann är för närvarande den
ende af »det unga Sverige», som utgifvit
några jaktskildringar i ett samlingsband. Måtte
detta ledsamma förhållande ej länge få
fortfara, utan måtte snarligen flere käcka förmågor
träda fram på vädjobanan! Under sin
ger-maniserade pseudonym är denne författare,
notarien P. W. Adil Bergström, känd redan
1888 genom ett häfte Miniaturer från det fria,
enkelt skizzerade redogörelser ur jägarens
friluftslif, uppburna af varma känslor och en
modfull öfvertygelse samt vittnande om en
innerlig beundran af ali den skönhet, ali den
tjusning, som döljer sig innerst i skogsdjupet,
där den lockande jaktstigen slingrar mellan
fura och gran. Till julen 1892 samlade och
publicerade emellertid Paul Waldmann ett
243 sidor starkt häfte Från skogar och hagar,
Frilufts- och jaktstycken, hvilket tillkommit med
bidrag af en hel krets med bröder i S:t
Hubertus, äldre och yngre, de där berättat om
sina jaktäfventyr från skilda håll i mellersta
Sverige och samtidigt gifvit impressionistiska bilder
af den skiftande naturstämningen. Bland dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
