Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19B th. m. fries.
gaf namnet Principes eller Växtrikets
furstar — ett namn, som sedan dess
ingen bestridt dem rättigheten att bära.
Denna uppmärksamhet, detta namn
betingas dock ej däraf, att palmerna
uppträda såsom egentligen dominerande öfver
den öfriga vegetationen. Skulle vi
framhålla, hvilka växter äro att anse såsom
den skandinaviska vegetationens herrar,
så behöfva vi ej tveka i valet: det är
våra tallar och granar, bokar och
björkar, eller med andra ord våra
skogbildande träd. Men på sådant sätt
uppträda icke palmerna. Betrakta vi
landskapsbilder från de varma länderna, saknas
visserligen på dem sällan palmer, men
dessa stå vanligen enstaka eller några få
tillsammans, ofta inblandade bland eller
på ett sådant sätt höjande sig öfver de.
öfriga, vida lummigare skogsträden, att
man kan känna sig frestad att anse dem
vara rotade i dessas kronor. Palmskogar
och palmlundar äro visserligen i poetiska
arbeten ej ovanliga, men däremot i
verkligheten ganska sällsynta, åtminstone af
något större omfång och icke planterade
af människohänder.
Ännu mindre förtjäna palmerna
furstenamnet på den grund, att deras
organisation skulle vara fullkomligare än andra
växters, och att de därför på den
vetenskapligt systematiska rangskalan borde
intaga högsta platsen. Tvärtom måste
de i detta hänseende ställas mycket lågt,
så att de t. ex. obetingadt måste gifva
vika ej blott för tulpaner och konvaljer,
utan t. o. m. — och i ännu högre grad
•— för skenbart så obetydliga växter,
som våra vanliga tistlar, prästkragar,
maskrosor, kattfötter —• otaliga andra
att förtiga. I själfva verket är den plats
i det naturliga systemet, som
vetenskapsmännen på goda grunder anvisat dem,
ej synnerligen långt aflägsen från
gränsen, och döljas bör ej heller, att några
af palmernas minst utvecklade former
äro så lågväxta och föga imponerande,
att man t. o. m. benämnt dem
»gräspalmer».
Detta allt oaktadt kan, såsom ofvan
framhållits, benämningen växtrikets
furstar ingalunda anses oberättigad, och
förvisso äro dessa växter ur flera
synpunkter väl förtjänta af ett närmare
skärskådande. Det är härtill, som jag nu
inbjuder denna tidskrifts läsare, men innan
vi börja härmed, må det tillåtas mig att
påpeka, att denna granskning måste blifva
sådan, att förebråelser för ytlighet och
upprepande af för mången välbekanta
saker ej äro oberättigade. Såsom
förmildrande omständighet må dock få
åberopas, att ämnet är mycket vidlyftigt, men
det mig till förfogande stående utrymmet
knappare, än önskligt varit.
Först må vi nu kasta en hastig blick
på palmernas geografiska utbredning.
Att de förekomma i varmare länder, är
ju allom välbekant, men däraf följer ej,
att de äro lika talrika i alla sådana.
Tvärtom kan man med hänsyn till
artantalet af inhemska palmer urskilja tvenne
områden, som framstå framför de öfriga,
och dessa äro Amerika och Ostindien,
på begge ställena på sträckorna mellan
lO grader nordlig och sydlig bredd.
Särskildt rikt är det amerikanska
området, i det att på detsamma ungefär
halfva det hittills kända antalet af
palmarter blifvit anträffadt. Öfriga
tropikländer äro vida fattigare, och särskildt
gäller detta om det tropiska Afrika,
hvars västligaste delar dock äro
palm-rikare än de öfriga. — Utanför sina nu
nämnda tropik-centra aftaga palmerna
hastigt mot norr och söder.
Nordgränsen bildas i gamla världen af en linie,
som från södra Spanien går öfver
Korsika, södra Italien, Grekland, genom södra
delarne af Mindre Asien, Afghanistan,
Himalaya och Kina till södra Japan; i
nya världen af en från södra Kalifornien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
