Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om palmerna.
205
och att härigenom ett oöfvervinneligt
hinder bildas tör större skadedjurs
framträngande till stammen. Äfven på flera
arters stammar och bladskaft finnas
dylika hvassa vapen, och att dessa tjäna
till värn mot åtskilliga större djur, hvilka,
stående på marken eller uppklättrande
för stammen, skulle kunna förstöra
bladen, toppknoppen, blommorna eller
frukterna, anses såsom ett bevisadt faktum.
Anmärkningsvärdt är härvid, att arter
finnas, hvilka på stammens nedre del
(till manshöjd eller något mera) äro
rikligt utrustade med dylika försvarsvapen,
under det att högre upp stammen är
alldeles slät och obeväpnad (bild 9); ett
motsatt förhållande skulle här vara utan
synnerligt gagn.
Innan vi lämna palmernas stammar
och blad, böra vi ej förbise ännu en
egendomlighet, som hittills blifvit med
tystnad förbigången. Väl veta vi, att alla
träd och buskars blad äga en viss lifslängd;
några öfverlefva ej den sommar,
hvarunder de utvecklats, andra kunna blifva
2—20 år gamla. Förr eller senare dö
de dock alla och affalla från ännu
lefvande stammar och grenar. Det vanliga
förloppet härvid är det, att mot tiden
för löffällningen nära bladskaftets bas
bildas ett nytt, tvärgående lager af
tunnväggiga, lätt från hvarandra skilda celler.
I detta lager uppstår en spricka,
hvarigenom bladets afskiljande från stammen
underlättas, på samma gång som därur
uppkomna korkceller på såret bilda ett
förband eller en plåsterlapp, som hindrar
saftförlust, röta och andra skador. I ett
vida mindre antal fall bildas ingen sådan
afskiljande led och ett dylikt förband,
utan bladet kvarsitter vissnadt, till dess
blåst, slagregn o. s. v. afsliter detsamma,
helt eller bitvis. Något liknande finna
vi ock hos palmerna. Nedtill äro deras
bladskaft utvidgade till stamomfattande
slidor, och då på gränsen mellan dessa
Bild 10. Jupati-palmcn (Raphia tædiger a)
från Brasilien.
och stammen en led af ofvan beskrifvet
slag bildas, affaller hela palmbladet,
kvarlämnande på den glatta stammen ett stort,
rundt omkring gående ärr (bild 4, 6, 12),
hvarigenom stammens likhet med på
hvarandra uppstaplade stycken eller skifvor blir
än mera slående. Men mycket ofta bildas
ingen led, utan bladet kvarsitter dödt
och förstöres så småningom, hvarvid
naturligtvis de fasta skaften längre än
skifvorna äga bestånd och sticka fram såsom
afvärjande spjut, hvilka dock genom
spetsens successiva förstöring alltmer
förkortas. Längst kvarsitter slidan, ehuru
vanligen genom förstöring af alla
mjukare delar såsom ett gallerverk eller
tofsar af mer eller mindre grofva och fasta
fibrer (bild 10). De palmer, hvilkas stam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
