Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19B
th. m. fries.
frömjöl (af, tall hvilket genom sin
egendomliga- form lätt kan under
mikroskopet igenkännas) anträffats i
vattensamlingar på Novaja Semlja, och för att
komma dit, har det måst flyga ej blott
öfver hafvet, utan äfven öfver den vida,
trädlösa tundra-sträckan längs
Ishafs-kusten. Uppenbart är emellertid, att
under en sådan vindtransport
hufvudmassan af frömjölet aldrig framkommer
till sin bestämmelseort, pistillernas märken.
Förekomsten hos samma palmart af
tvenne slag blomställningar, af hvilka det
ena aldrig sätter frukt, är ett förhållande,
som ej gärna kunnat undgå den stora
allmänheten, isynnerhet då detta äger
rum hos arter, hvilka sedan urminnes
tider varit föremål för människans
uppmärksamhet och omvårdnad. Också
omtalar redan den gamle häfdatecknaren
Herodotus, att babylonierna af
daddel-palmen odlade endast fruktsättande (hon-)
träd, men att de under dessas
blomningstid i dem upphängde från
vildmarken hämtade ruskor af hanblommor,
emedan erfarenheten lärt dem, att annars
ingen daddelskörd • vore att förvänta.
Äfven Plinius kände och beskref detta
förhållande, men säger sig ej våga
afgöra, huruvida honträden blifva
fruktbärande genom blotta åsynen af
hanträden eller genom den doft eller det
stoft, som dessa utsända. Men, säger
han, »blifva hanträden fällda, stå
honträden kvar såsom ofruktsamma änkor;
till den grad härskar hos dessa träd
kärleken». Att kännedomen härom varit
än vidare spridd, kan man sluta sig till
af gammalegyptiska afbildningar af
krigsscener: de inbrytande fiendernas första
tilltag var att nedhugga daddelpalmens
hanträd, hvarigenom hungersnöd
åstadkoms, äfven om de i själfva verket
dyrbarare honträden skonades. »Intet nytt
sker under solen»; något liknande timade
1800 under Napoleons egyptiska fälttåg.
Väl nedhöggos ej då daddelträden, men
däremot hindrades infödingarne att efter
fäderneärfd sed från öknen hämta
han-blomruskor till sina odlade honträd, och
följden häraf blef en den kännbaraste
förlust, nämligen felslagning af årets hela
daddelskörd.
Af det sagda framgår alltså tydligt,
att, hvad dessa växter beträffar,
kännedomen om blommornas olika kön är
urgammal samt var vida spridd åtminstone
några tusen år fore den tid, då
botanisterna först började tänka och tala
härom. Då detta först skedde, då
Came-rarius, Vaillant, Linné m. fl. i slutet af
16- och början af 17-hundratalet,
uppträdde såsom kämpar för denna då nya
lära, hämtade de ock ett af de kraftigaste
stöden för hennes sanning från den
beträffande palmträden vunna erfarenheten.
Under stridens fortgång lämnade dessa
växter nya och kraftiga bevis, och
särskildt framhölls härvid, huru ett
honexemplar af den europeiska dvärgpalmen
väl många gånger blommat i Berlins
botaniska trädgård, men aldrig satt frukt,
förrän med posten frömjöl erhållits från
ett i Carlsruhe samtidigt blommande
hanexemplar af samma växt. Den tiden
gick posten ej synnerligen fort, så att
detta frömjöl säkerligen var flera dagar
gammalt, innan det kunde användas, men
det hade ej därför blifvit odugligt. Ännu
längre kan dock sådant bibehålla sin
lifskraft. Såsom bevis härpå plägar man
bland annat anföra, att under långvarig
belägring af en persisk stad dess
innevånare gjorde de inom densamma odlade
daddelträden fruktbärande med tillhjälp
af årsgammalt frömjöl, som på förhand
insamlats och i glaskärl förvarats.
Slutligen böra vi nämna några ord
om palmernas frukter, men jag
inskränker mig härvid till att blott framhålla,
att de till storlek, form, byggnad,
konsistens m. m. hos olika arter förete myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>