Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Våra konstutställningar. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
K. W—N.
afbildadt och omtaladt i »Ord och bild».
Nytt för utställningen är hans porträtt af
kanslirådet N. F. Sander, liksom Palms
porträtt tillhörande Konstakademien. Han
har återgifvit honom såsom skalden, som
höjer sin inspirerande blick mot drömda
världar. Det patetiska draget i bilden är
alltigenom äkta och själfullt. — Oscar
Björck, förut erkänd som en gedigen
porträttmålare, har med sina fem porträtt i år
haft sin förnämsta succés som konstnär.
Största uppmärksamheten påkalla porträtten
i knäbild af professor Agardh och fabrikör
S., säkerligen de liffullaste och bästa
arbeten som utgått ur Björcks atelier. Med
mycket olika medel och verkan har
han i båda dessa porträtt gifvit
genomförda typer af olika samhällsklasser ■— i
det förra den gamle vetenskapsmannen,
som i en lycklig ålderdom hvilar ut efter
ett nyttigt och verksamt lif, en tafla af
stilla, nästan högtidlig verkan, i det senare
en selfmade man, hvars patriarkaliska
myndighet hvilar på solid grund, en skildring
ur vår borgarklass, som är allt igenom
originel och präglas af ett friskt och
flödande lynne. — Richard Berghs knäbild
i hvitt, blått och guld af fru V. v. S.,
liksom hans porträtt i helfigur af d:r K., visa
till alla konstvänners glädje hr B. åter
verksam på ett område, där han förut
skördat sina bästa lagrar och där man på
senare tiden allt för sällan sett till honom.
Det intelligenta leendet i d:r K:s väl
träffade drag får en kolerisk relief af de bjärt
röda färgytorna i skrifrumsinteriören.
Eva Bonniers porträtt af hr L. är ett
vackert arbete, porträttet af d:rO. L. däremot
en karrikatyr, enär konstnärinnan alldeles
glömt att se sitt föremål från någon
vacker sida, oaktadt det väl kunde varit
tillfälle därtill. — Fru Hildegard Thorell har
i sin porträttgenre af fru K. låtit den unga
modern mot åskådaren rikta en vädjande
blick, så full af lycka och samförstånd, att
hon säkert > skall i Nationalmuseum, där
taflan kommer att hamna, öfva samma
attraherande verkan, som Bertha Wegmanns
»Ung moder» visat sig äga.
Historiemålningen har sin ende
målsman i friherre Gustaf Cederström, hvars
oljemålning »Likvakan i Tistedalen» redan
är bekant för »Ord och bilds» läsare. Det
är morgonen efter den dag, då vår
storhetstid slocknade med Karl XII. Gryningens
ljus lyser öfver den af sorg och trött
förtviflan uppgifna vakten i rummet utanför
det, i hvilket konungens lik hvilar. Det
är en djup och dyster stämning i denna, i
likhet med Cederströms flesta arbeten, väl
genomtänkta bild. Ett socialt nutidsämne
har konstnären framställt i sin andra stora
målning, en figurrik interiör från ett
natt-härberge för kvinnor, som innefattar en rik
skala af typer ur eländets värld.
Den konstnär, som snart går till
varfvet att pryda vestibulen i Nationalmuseum
med monumentala väggmålningar, Carl
Larsson, har ej utställt något, som har
ringaste likhet med monumentalmålning, utan
tumlar sig af hjärtans lust i de älskligaste
barnkammaridyller. Ingen af våra
konstnärer har öst en sådan skatt af motiv ur
sitt hemlif som han, och ingen har förstått
att måla barn som han. I hans samling
af ej mindre än tolf akvareller, som
tillsamman bilda en hel vägg å utställningen,
utgöra bilderna med motiv ur barnvärlden
flertalet. Och inom dessa hvilken rik
nyansering, hvilket djupt intresse för hvarje
särskild ålders behag och lustigheter!
Innerligt och vackert har han äfven
återgifvit bilderna af modern och hustrun. För
nöjet af sådana konstverk glömmer man
lätt sitt fruktlösa hufvudbry inför den
my-stifierande målning, som kallas »Evas
dotter». Åt sin rika humoristiska åder har
Larsson gifvit fritt lopp i en serie
karrika-tyrer öfver sina konstnärskamrater, hvilken
kommer att inflyta i »Ord och bild».
Den skickligaste bland de skickliga är
Anders Zorn. Hans porträtt af fru Z. är
med dess bjärta effekt af den röda
kläd-ningen mot den gula målarduken, som
antyder konstnärens atelier, ett kraftprof af
teknisk färdighet, sådant som ensamt Zorn
förmår åstadkomma, och i oljemålningen
»Naket» har han nästan öfverträffat sig
själf —• så smältande är koloriten i den
vulgära kvinnogestalten mot det
silverglänsande morgonljuset, som strömmar in
genom fönstren. Zorn har i denna tafla ställt
saken på sin spets: det är som ville han
triumfera öfver ett fult och frånstötande
motiv genom att låta det dränkas i det
ljus, som vi dagligen se för våra ögon
utan att reflektera öfver dess
skönhetsspridande kraft — och han har lyckats.
Bland Robert Thegerströms arbeten
har statens inköpsnämd gjort ett af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
