Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett blad ur Sveriges kulturhistoria. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett blad ur Sveriges kulturhistoria.
Af Claes Annerstedt.
~T~ntct tidehvarf i vår historia kan
upp-visa en så stark förändring i
statslif och samhällsskick som förra hälften
af det sjuttonde seklet. Man behöfver
blott kasta en blick på det
stormaktstidens Sverige, som i ali sin glans
uppträder kring Kristinas tron, och därefter
låta ögat falla på det enkla folk, som
efter Upsala möte samlar sig att under
nionde Karl värna om fäders tro och
egna gränser, för att genast se, att här
en djup klyfta skiljer tvenne
generationer. Mellan bägge ligga ju ock krigen
på andra sidan Östersjön och Sveriges
inkastande i den stora europeiska
konflikten. Och under och genom dessa
strider trängde europeiska idéer och
vanor, främmande länders glans och
yppighet, söderns rikare bildning nästan som
i ett slag in öfver ett folk, som dittills i
det hela lefvat ett afskildt och enkelt lif.
Sådana förhållanden måste föra till
starka inre hvälfningar, och det
fordrades ett ej ringa mått af naturlig kraft
och sedlig styrka, för att ej härunder
förlora sig själf och det samband med
det förflutna, som är så nödvändigt för
ett folks sunda nationela utveckling. Vår
historia vittnar ock, att denna
brådstör-Ord oeli bild, s:dje årg.
tade, ofta ensidiga utveckling fört till
verkliga faror för vårt land, och att den
inre jämvikten varit ej mindre hotad än
den yttre och endast med stor svårighet
kunnat återställas. Det är kanske inom
statslifvet man lättast och först skönjer,
att en ny tid gått in; och man tycker
stundom, att det nästan är, som vore det
gamla alldeles förgånget. Men äfven här
lefver det gamla kvar, och den nya, stolta
byggnaden reser sig i djupet på gamla
svenska grundvalar. An mera gäller detta,
då inan vänder sig till den inre historien,
särskildt till allt hvad som med
kulturhistorien har ett samband. Visserligen
bländas man här i första ögonblicket af
den starka glans, som i de högre lagren
sprider sitt skimmer öfver den nya tiden,
men man får ej låta häraf besticka sig,
ty denna glans ligger till stor del på ytan
och uppbäres ej af en naturlig, inifrån
framträngande stark utveckling. I
samhällets djupare lager går samma starka
underström som fordom af fornärfd sed
och enkla vanor. I det hela flyta här
tvenne strömmar bredvid hvarandra utan
att blandas, och motsatserna framträda
därför i underlig skärpa, när man går
förhållandena närmare in på lifvet.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
