- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
250

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett blad ur Sveriges kulturhistoria. Af Claes Annerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

claes annerstedt.

det till på alldeles samma sätt. Och
anspråken voro betydliga hela vägen nedåt;
för den portugisiska ambassadens räkning
underhöll man år 1641 dagligen ett
middagsbord för gesandten å 32 rätter, ett
för pager och lakejer å 12 och ett för
»gemene man» å 6. Den största
festmiddag gifven af svensk man, som
samtidens annaler omförmäla, är då Karl
Gustaf i Nürnberg 1650 undfägnade
fredsverkets representanter med en middag af
4 omgångar, med 30 rätter i hvar,
förutom konfekt och frukter. En rundlig
tid måste det ha tagit att föra en dylik
middag till ända, det heter ock att Karl
X:s kröningsmiddag i Upsala räckte från
8 på kvällen till 3 på morgonen. Den
kulinariska konsten undergick en stark
förändring genom bekantskapen med det
franska köket, som redan 1654 säges
hafva fått insteg i alla förnämare hus.

Det säger sig själft, att sadana
massor af mat, som förekommo på våra
fäders bord, måste hafva för sitt
nedsköl-jande fordrat drycker i motsvarande
kvantiteter. Dryckenskap var ock gammal
svensk sed alltifrån äldsta tider; att den
icke som osed betraktats, är klart däraf,
att de gamla lagarne ej kände något
straff för rusighet, och så djupa rötter
hade den slagit, att, när efter
reformationen kyrkan försökte att stäfja oseden,
den måste erkänna sin vanmakt;
kyrkoordningen 15 71 beklagar, att svalg är en
så gängse last, att den ej kan med
kyrkotukt beifras. Alla samhällsklasser voro
därpå nästan lika begifna, själfva
prästerskapet kan ej därför frias. Det låg i
tidens hela uppfattning, att den ej var
en braf karl, som ej förmådde dricka
tappert och naturligtvis äfven tåla duktigt,
och det var långt ifrån en skam äfven
för den mest högtuppsatte att taga sig
ett rus. Härför gifvas talrika bevis. Axel
Oxenstiernas gudfruktige, arbetsamme
och hederlige broder, riksdrotset Gabriel

Oxenstierna, skrifver 1613 till samme sin
broder, att han nyss affärdat engelske
gesandten, som i tre dagar besökt honom
på landet, och tillägger: »Jag befinner mig
icke synnerligen väl, utan mera sjuk af
drick, dock förhoppas mig, att de
engelske icke häller drogo alla helbrägda
hädan»; och om ett besök hos
branden-burgske kurfursten skrifver han 20 år
senare, att han och hans sällskap måst taga
sig ett rus om aftonen och ännu ett till
om morgonen före affärden. Ogier
beklagade sig bittert öfver det ständiga
skålandet och förtäljer, huru han på
resan till Falun trugats af svenska
adelsmän att bittida på morgonen stiga ur
sängen och på knä i blotta linnet dricka
skålar på drottningens namnsdag. Det
tycktes honom nog vara en passande
symbolisering af förhållandena i detta
afseende, att han i drottningens fatabur
på Stockholms slott fick skåda 6
ofantliga s. k. »Välkommor» i drifvet förgyldt
silfver af 4 till 5 fots höjd och ett
sådant omfång, att man godt kunde däri
nedstoppa ett litet barn. Den puritanske
Whitelocke vägrade bestämdt 1654 att
deltaga i några skålar och åsåg med
djupaste harm, huru på själfva söndagen
generalmajor Horn med andra officerare
och adelsmän bildade ring på Stora
torget, satte sina tjänare med flaskor och
glas i midten, därefter föllo på knä och
drucko skålar för drottningen, under det
musiken larmande föll in för hvarje skäl.
Man tyckes knappast hafva kunnat gå
längre, och dock berättar samme
Whitelocke, att ryske gesandtens tillämnade
förmiddagsaudiens i Upsala måst
uppskjutas, emedan denne, som ej fått avis före
kl. 10, ansett sig under sådana
förhållanden oförhindrad att dricka sig full af
brännvin. — Oerhörda kvantiteter gingo
naturligtvis åt vid större festligheter;
Gustaf Adolf beställde till sitt bröllop hos
en köpman i Stockholm öfver 13,000

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free