Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kungahällas fall. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
selma lagerlöf.
Hans öra lyssnar efter hvarje skri,
hvart rytande af vrede är för honom.
Han ser, hur näfvar knytas, pannor rynkas,
då folket drager fram förbi hans plats,
och fast det vältrar bort i harmfull tystnad,
han känner dock hur hvarje tunga frågar:
»Ser du nu nog af jämmer, Anders präst?»
Och bakom blickar, hvari vanvett lurar,
han skönja kan, hur alla själar fråga:
»År detta, hvad du velat, Anders präst?»
Och jungfrur komma, oskuldshvita jungfrur,
af skam och skräck från sina sinnen drifna,
de höja bundna händer mot den gamle.
»Ar detta då den lott, som du oss unnat?
Hvad ha vi gjort dig? Huru ha vi syndat,
vi, som ha vuxit upp likt dalens liljor,
att du oss utvalt till så djup förnedring?»
Men kvinnor visa hotande mot staden,
där hemmen brinna. Männen se mot älfven,
där folket haft sin väg till makt och ära.
»Hvad», fråga alla, alla, »var vår synd?
Hvarföre straffar Gud så gräsligt hårdt?
Hvi är det stora Kungahälla fallet?»
Ja, prästen kan nog veta hvad de tänka:
»Du, Anders präst, som förutsagt vår ofärd,
är du nu glad, du Guds profet och man ?
Säg gläds du nu, att du har talat sanning,
att fallet är det stora Kungahälla?»
Den gamle läser deras tysta tankar:
»Hvad tänker Anders präst, som en gång for
i härnadståg som viking, och som ff ordom
var hedning af ali hjärtats lust och makt,
men blef en kristen, då hans gudar sveko
och svage män, som kämpade för korset,
förmådde göra honom till sin fånge?
Hvad tänker han, som sedan trott så fast
på Herren Kristi makt att väldigt bistå?
Oss hafva hedningarna öfverrnannat,
och fallet är det stora Kungahälla.
Hvad tänker han om detta, Anders präst?»
Den gamle läser allas deras tankar:
» Vi vilja se, om Anders präst är glad.
I våras skedde bland oss stora tecken.
Vi hörde midt i natten stora härar
med krigiskt larm igenom staden tåga,
vi hörde det, och späda barn det hörde,
och hundar hörde det och tjöto gräsligt,
och dock var ingen mänska till att se.
Se’n uppstod Anders präst och spådde nöd
och undergång åt Kungahälla stad.
Nu gläds han, ty han ser han talat sant.»
Och folket jämrar sig liksom ett slaktdjur,
då strupen blottas. »Ar det sanning, präst?
Har Gud lagt sådan makt uti din hand?
Du förutspådde denna domens dag,
och den har kommit på din tungas bud.
Förfärlige, hur visste du? O ve,
har Gud lagt sådan makt uti din hand?»
Den gamle läser allas deras tankar:
»O, hvad vi bäfva för dig, Anders präst!
Se, denna sommar, se’n du spått oss ofärd,
förskräcktes några, lastade på skepp
sitt gods och bohag samt förläto staden,
för att i andra land med trygghet lefva.
Du, präst, du stod på bryggan, då de foro
och öfver dem, som lämnade sin stad,
därför att nöd och sorg den förestodo,
nedkallades af dig ali himlens vrede.
Präst, de förgingos, slukades af hafvet,
så som du velat. Präst, så är det sant,
en sådan makt är gifven dig af Gud.»
Och liksom alla gripits på en gång
af fasa för den man, som bragte ned
så namnlös sorg utöfver arma mänskor,
begynna alla fångar högljudt klaga.
Och prästens namn med smädeord och verop
far ifrån mun till mun längs alla bryggor.
Den höge prästen står i ostördt lugn.
Af ali den jämmern suger han sig glädje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
