Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kungahällas fall. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
selma lagerlöf.
»Guds vrede är det», säger Anders präst,
»Guds vrede, därför att du fört hans bild
och korset, hvarpå han sin pina led,
ombord på detta usla röfvarskepp,
och af Guds vrede måste du förgås.»
Då fruktar Vendens konung Anders präst,
och från sitt skepp, som flyter midt i älfven,
han sätter ut en liten, ömklig båt.
Dit vräker han nu ned de kristnes Gud
och sätter också dit den fasans man,
som tjänar korsets guddom.
Men sedan seglar Vendens stora flotta
med tagna fångar och allt dyrbart byte
ohindrad utför älfven ned mot hafvet.
Till kullen, där helt nyss kastell och kyrka
i prakt sig reste, kommer Anders präst
med korset, som han släpat upp från bryggan,
helt böjd af denna mödosamma börda.
Till hvarje gård längs hela långa gatan
han dragit korset. In på brända tomter
de två ha vandrat, stått på heta platser,
där eldens flammor svängde rundt omkring dem
Och öfverallt har prästen sagt till korset:
»Se, ingen räddats. Se, att allt är tomhet.»
Och kring kastellet, hvarest striden stått
mer het än annorstädes, har han vandrat
och släpat korset bland de många liken:
»Se», sade han, »de äro alla döda.»
Och slutligt har han kommit upp på kullen
och rest sitt kors ibland en massa spillror,
så att det öfverstrålar älf och stad,
och sagt: »Se, allt är borta, du blott lefver.
Se, allt vårt gods är stulet från vår stad,
se, alla skepp ha röfvats ur vår hamn,
se, ali vår skörd är bränd, vår boskap slagen,
en grushög är det stolta Kungahälla.
Allt, allt är borta. Du allen är räddadt.»
Och prästen stannar där i flera timmar
i samtal med det underbara korset:
»Du Herrens kors, hvad skall jag tänka om dig?
Förr, då du släpades af Jesus Krist,
Han måste dö på dig för folkets synder,
och du var grymt föraktadt och försmädadt,
mens glada mänskohopar rördes kring dig.
Nu frälsar. du dig själf och lämnar folket
åt gränslös nöd, åt träldom och förtviflan.
Du Herrens kors, det är en slem förändring,
som dessa tusen åren verkat hos dig.»
Och åter sitter prästen sänkt i tankar.
Så står han upp i lågande förakt:
»Nu, kors, vill jag väl vandra upp till kungen’
och lämna dig tillbaka, i hans händer,
och säga honom, kors, att du är mäktigt,
dock är du ej det sanna Herrens träd.
Se’n må han dig förkasta eller bruka
just som han vill. Men jag skall åter vandra
till fångenskapens land, till mina bröder,
att där predika om det sanna korset.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
