- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
290

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Mera om Kristusbilden. Af C. Bildt. Med 11 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

C. BILDT.

vetande. För dem, som tro på den
gudomliga ingifvelsen af den heliga skrift,
bör det för öfrigt ej vara svårt att
antaga inspirationen af en bild. Hvarför
skulle den ej kunna vara gudomligen
uppenbarad, lika väl som ord?

De äro blott ett fåtal, för hvilka
spörsmålet uppstått, men är saken en gång
dragen under kritikens domstol, är det
för dessa få af vikt, att den utredes så
noggrant det ske kan. Jag har därföre velat
fullständiga och i viss mån rätta de
upplysningar hr Wyke Bayliss’ uppsats
innehåller, i afsikt att visa, hur långt vi
verkligen kunna gå med fast mark under
fötterna, och hvar vi måste draga gränserna
mellan sanning, sannolikhet och dikt.

Låtom oss först undersöka, hvilka
särskilda svårigheter mött mot att åt
eftervärlden bevara Frälsarens anletsdrag.
— Först och främst judendomens
obevekliga förkastelse af alla afbildningar af
människor eller djur. Visserligen vågade
Herodes den store, som egentligen var
en arab med hellenisk bildning, att resa
stöder i det af honom till Augusti ära
nyskapade Cæsarea, och vi veta, att
statyer funnits i de landsdelar af hans rike,
där befolkningen var mera blandad, men
i själfva Judeen och i synnerhet i
Jerusalem var fördomen så stark, att det
några år före Kristi födelse kom till ett
blodigt upplopp, emedan Herodes vid
firandet af någon romersk fest låtit
uppsätta en gyllene örn öfver en af templets
portar. För apostlarne och de första
lärjungarne måste bilder hafva varit en
styggelse, ty de voro judiske män med
judiska fördomar. Låt vara att de brutit
med judendomen — men det är vida
lättare att byta om religion, än förändra
sina begrepp om hvad som är passande.
Det visade särskildt Petrus mer än en
gång, och förhållandet är detsamma i
vårt nittonde århundrade. En och annan
protestant t. ex. byter om religion och

blir utan större svårighet, tyckes det, en
ifrig katolik, men jag tror det skulle vara
omöjligt för samme man, om han
flyttade till Turkiet och blefve muhammedan,
att känna att det vore oanständigt att
bli fotograferad. Jesu förste följeslagare
måste således ha varit föga böjde för att
bevara hans bild; de voro dessutom
fattige, hvilket var ett stort hinder i en tid,
då porträtt hufvudsakligen förekommo i
form af statyer af brons eller marmor.

Senare, då greker och romare, vane
att omgifvas af målningar och bildstoder,
upptogos i lärjungarnes krets, mötte en
annan betänklighet. Fruktan att synas
rätta sig efter hedniska plägseder, önskan
att skarpt för neofyterna betona
skillnaden mellan de kristnes dyrkan af en
öf-versinnlig gud och den romersk-grekiska
gudstjänstens ceremonier, ledde kyrkans
fäder att ogilla allt, som kunde erinra om
tillbedjan af afgudabeläten. Denna
uppfattning, som ställde sig icke blott
likgiltig, utan rent af fientlig mot
bevarandet af Frälsarens jordiska drag, är utan
tvifvel den förnämsta orsaken till den
osäkerhet, hvari denna för alla kristna
hjärtan dyrbara fråga befinner sig. Vi
kunna beklaga den, men det tillkommer
allraminst oss att döma den strängt.
Protestantismens kyliga afvoghet mot
konsten är dess nära släktinge, och den bär
skulden t. ex. för att under detta sekel
Frälsaren i våra bondemålningar kunnat
framställas såsom en välfödd, trindskallig
och renrakad »basse», medan den
tradi-tionela Kristusbilden under Sveriges
katolska medeltid var bekant för hvar och en.

Under kyrkans första tider af kamp
och förföljelse kom härtill äfven fruktan
att tillvaron af en lätt igenkännlig
porträttbild skulle för illasinnade angifvare röja
den förbjudna kulten. Jag ställer
emellertid denna omständighet, hvars vikt
likväl ingalunda får misskännas, endast i
tredje rummet, ty den försvann naturligt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free