- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
292

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Mera om Kristusbilden. Af C. Bildt. Med 11 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

C. BILDT.

domens första framsteg. Han hade gjort
talrika resor i Palestina, och i fråga om
Kristi utseende var han särskildt
sakkunnig, ty han hade sett den enda samtida
bildstod af Frälsaren, som veterligen funnits.

Det har således gifvits en sådan?
frågar nog läsaren ifrigt. — Ja, det har det
verkligen gjort. — Vi känna alla
evangeliernas berättelse om kvinnan, som led
af blodgång (Matt. 9.20, Mark. 5.25,
Luk. 8.43), huru hon följde efter Jesus,
då han gick att återuppväcka Jairi
dotter, och blef botad, då hon rörde vid
hans klädfall. Detta skedde i staden
Ba-neas ej långt från Jordans källor, eller
Cæsarea Philippi, såsom den då började
kallas, sedan Herodes’ son Philippus, till
hvilkens tetrarki den hörde, där låtit
uppföra ett Cæsareum, d. v. s. ett tempel åt
Augustus och Rom. Kvinnan hette
Bere-nike, hvilket är samma namn som sedan
förvrängts till Veronica och tyder på att
hon tillhörde någon förnäm icke-judisk
släkt. Det berättas af författare från fjärde
seklet som en gammal känd sak, att hon
af tacksamhet för sitt botande lät
framför sitt hus uppresa en bronsstod af
Kristus med inskriften 2QTHP1 — »åt
räddaren». — Det var ingenting ovanligt
den tiden att förmögna patienter läto
afbilda sina läkare i brons eller marmor.
Augustus t. ex. lät uppställa en staty af
sin läkare och frigifne Antonius Musa i
Eskulapii tempel på Tiberön, och den
s. k. vatikanske Eskulapius förmodas
äfven vara ett porträtt af en läkare, som
hedrats med gudomliga attribut.
Bere-nike var icke judinna, hade således icke
några fördomar i frågan, och bilder kunde
utan fara resas i en stad som Baneas,
där hedningarne voro lika starka som
judarne och andra stöder redan funnos.
Hon var dessutom rik. Skriftens
berättelse, att hon förtärt allt hvad hon ägde
på läkare, behöfver väl icke tagas mera
bokstafliga än dylika yttranden nu för

tiden. Blott det, att hon i tolf år
rådfrågat den ene läkaren efter den andre,
tyder på förmögenhet, och vi hafva
dessutom vittnesbörd af författare i tredje
seklet, att hennes minne fortlefvat som
det af en mycket känd dam, som ägde
stora besittningar. Jag anför allt detta
för att styrka, huru historien om
brons-stoden öfverensstämmer med tidens och
ortens bruk. Men saken är alltför viktig
för att jag icke skulle ord för ord
återgifva den fullständigaste berättelse, som
därom bevarats och som läses i Eusebii
Historia ecclesiastica (VIF 18). Talande
om staden Baneas, säger författaren:

»Denna kvinna med blodgången, som
enligt de heliga evangelierna botades för
sitt lidande af Frälsaren, föddes, säges
det, här; och man visar i staden hennes
hus, och där finnas bevarade märkliga
minnestecken af Frälsarens välgärning
mot henne. Ty där finnes på en
piedestal af sten, vid ingången till hennes hus,
en bronsstod af denna kvinna, knäböjande
och med framsträckta händer, som en
bönfallande. Midt emot är en annan stod
af samma metall, föreställande en
upprättstående man, smakfullt draperad i en
mantel och sträckande handen mot
kvinnan. Vid hans fötter, på själfva basen,
växer ett slags främmande ört, som höjer
sig ända upp till bronsmantelns fåll och
säges vara ett verksamt botemedel mot
alla sjukdomar. Det säges, att denna stod
bär Jesu drag. Och det är ingenting
underligt, att hedningar i forntiden, hvilka
rönt välgerningar af vår Frälsare, gjort
dylika verk, eftersom vi ha sett bilder
af hans apostlar Paulus och Petrus och
af Kristus själf bevarade med färger på
taflor, och det äfven är sannolikt att man
i forntiden enligt hednisk sed hedrade
sina välgörare utan åtskillnad» (vare sig
de voro hedningar eller judar).

Så långt Eusebius. Det är redan ett
betydande vittnesmål. Visserligen har han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free