Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Mera om Kristusbilden. Af C. Bildt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
C. BILDT.
det enkla skäl, att kejsarnes anletsdrag
då för tiden voro lika välbekanta, som
Gustaf Adolfs och Karl XII:s äro det för
oss. Särskildt är det otänkbart, att en
man sådan som Eusebius, hvilken stod
på höjden af sin tids bildning, skulle
kunnat göra en dylik förväxling, och allra
minst om stöden hade föreställt
Hadrianus, hvilkens drag äro ovanligt
karakteristiska. Ej heller skulle Julianus i sådant
fall ha brytt sig om att förstöra den.
Nå, då är ju saken klar, tänker
kanske läsaren — Eusebius skyndade väl
genast att efterkomma Constantias
önskan. Han behöfde ju blott skicka till
kejsarinnan? Den som framställde Jesu
oföränderliga gudomliga väsen, eller hans
mänskliga gestalt, tjänarens skepnad? Ett
återgifvande af någondera var omöjligt, ty
vi kände hvarken Kristi gudomliga natur,
som endast vore Fadern bekant, eller den
köttsliga. Vi fingo därföre ej besitta
sådana bilder. Han, Eusebius, hade själf
fråntagit en kvinna, som ägde Kristi och
Pauli bilder, bådadera, på det de ej måtte
lända henne och andra till förargelse. »Det
synes mig icke godt», tillade han, » att vi låta
dylika bilder ses i närvaro af främlingar.
Det får icke se ut som om vi, liksom
hedningarna, bure omkring vår Gud i en bild;»
Kristus gifver Moses lagen. Mosaik i S. Costanza. Omkr. år 330.
Teckning af Alexandra Bilde.
Baneas, låta afteckna stöden och sända
ritningen till Rom. Ja, om han det hade
gjort! Men så väl är det tyvärr icke.
Eusebius var visserligen hofman och känd
för att sätta värde på kejsargunst, men
han var tillika just en af ifrarne för
den judaiserande bildfientligheten och han
hade starka lutningar åt arianismen, som
härvidlag representerade ytterligheten.
Constantias begäran blef för honom ett
tillfälle att på ett eklatant sätt föra sina
åsikter till torgs, och se här hvad han
svarade. Brefvet finnes bevaradt bland
handlingarne från kyrkomötet i Nicea.
Hvilken bild, skref han, begärde väl
Därmed slutade, så vidt vi veta,
brefväxlingen. leke dessmindre uppträdde
omedelbart därefter för första gången i
Rom en alldeles ny Kristus-typ, ej längre
symbolisk, utan strängt personlig, med
anspråk således på att vara ett porträtt.
Och hvar visade den sig väl? Jo, just
på Constantias baptisterium, d. v. s. en
rundbyggnad, som Constantin lät uppföra
i sammanhang med S. Agnes’ basilika,
och som var afsedd att tjäna både till
dopkyrka för hans syster Constantia och
hans dotter Constantina och till ett
mausoleum för prinsessorna af det kejserliga
huset. Takhvalfven i denna bygnad, nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
