- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
313

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - På väg till Nordpolen. Af Fridtjof Nansen. (Ur »Strand Magazine».) Öfversättning för »Ord och bild» af C. O. Cronhielm. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅ VÄG TILL NORDPOLEN.

313

utgångspunkterna. Det finnes troligen en
regelbunden kommunikation mellan
Sibirien och Spetsbergens och Grönlands
kuster öfver Nordpolen. A samma
kommunikationsled blefvo åtskilliga föremål
tillhöriga besättningen å den olyckliga
»Jeanette» förda till Grönlands kuster:
Jeanette förolyckades som vi veta i juni
månad 1881 norr om Ny-Sibiriska öarne,
och tre år därefter eller på sommaren
1884 funnos ofvannämda föremål på ett
isflak, hvilket drifvit i land på nordöstra
kusten af Grönland. Isflaket hade
troligen följt samma väg som
drifvedsmas-sorna. En harpun med vidsittande
handtag, liknande dem som de ryska
eskimåerna bruka begagna, hade på enahanda
sätt drifvit från halfön Alaska till
Grönland. Jag hyser för min del ej ringaste
tvifvel om, att en kommunikationsled från
Sibiriens kuster öfver polen till Grönland
verkligen existerar.

Min mening är således att begagna
mig af denna väg, hvilken naturen själf
tyckes hafva utstakat. Jag skall söka
utforska, hvarest, om jag så får säga,
källorna till hafsströmmen äro och därefter
gå mot norr till dess polarisen möter och
sedan helt enkelt låta strömmen gå sin
egen vanda väg och föra mig vidare framåt
mot okända trakter, då jag slutligen
hoppas uppnå öppet vatten vid själfva polen.

För att emellertid med utsikt till
framgång kunna företaga en resa till
polartrakterna och isynnerhet en sådan med
det mål, som i närvarande fall föreligger,
är nödvändigt att äga ett godt fartyg,
tillräckligt starkt att trotsa ej allenast
storm och sjö, utan framför allt isens
förstörande verkningar. Ett sådant fartyg
var ej skäl skaffa sig färdigt, hvarför jag
ansåg lämpligast att bygga Fram, det
skepp, hvilket vi nu styra mot den okända
norden. Det åtgick dock tvenne år
innan fartyget blef segelklart, men jag tror
att resultatet är godt. Det är ett ovan-

ligt starkt fartyg. Spanten, hvilka bestå
af hård italiensk ek, äro tio och tolf
verktum höga och breda samt placerade
ganska nära hvarandra. Den invändiga
plankbeläggningen — den s. k.
garneringen — består af amerikansk fur och
varierar från fyra till åtta tum i tjocklek.
Bordläggningen, eller spantens yttre
beklädnad, består af tre lag. Det första,
af ek, är tre tum tjockt; det andra fyra
tum, och det yttre slutligen eller is-laget
består af s. k. - »greenheart» och varierar
i tjocklek från tre till sex tum.
Greenheart är ett hårdt och tillika fast träslag,
men ganska tungt, och sjunker i vatten.
Fram’s sidor äro således från tjuguåtta
till trettiotvå tum tjocka, och bestå som
sagdt af en solid massa af amerikansk
fur, ek samt greenheart, med ett
mel-lanlager af beck, till åstadkommande af
vattentäthet.

Ett fartygs sidor af sådant material
och med dylika dimensioner äga
naturligen betydlig kraft att motstå isens tryck.
Men denna motståndskraft är i hög grad
ökad, dels af däcksbjälkarne, dels af en
mängd stag, knän, tvärslår och balkar,
som blifvit anbragta invändigt i fartyget.
Dessa äro så noggrant och omsorgsfullt
förenade med hvarandra, att det hela
bildar liksom en kompakt massa — liksom
om skeppet vore bygdt af ett enda stycke
trä. Men äfven om det senare vore
fallet, skulle dock — såvida ej en lämplig
form gåfves fartyget — detsamma ej äga
förmåga att motstå isen, hvilken i sitt
oupplösliga famntag krossar allt.

En bland de utmärktaste
egenskaperna i Fram’s konstruktion är dess
afrundade och mjuka linier, hvilket gör det
möjligt för fartyget att höja sig öfver
isen, då den pressar på, och därigenom
undgå att krossas. Sidorna äro nämligen
ej perpendikulära söm på andra fartyg,
utan börja ett stycke nedanför relingen
att böja sig inåt och fortgå så i en af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free