Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - På väg till Nordpolen. Af Fridtjof Nansen. (Ur »Strand Magazine».) Öfversättning för »Ord och bild» af C. O. Cronhielm. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ VÄG TILL NORDPOLEN.
321
isflak simma omkring på den mörka
vattenytan. Det är längs kanterna af sådäna
flak som sälfångaren finner sitt byte.
Emellan dessa ofta oerhördt stora ismassor
går han fram med sitt fartyg, och ofta
har han att utstå en svår dust med
elementen. Någonting vildare och
ohyggligare än en vintersstorm i den höga
norden kan man omöjligt föreställa sig. När
vinden tjuter och hviner, piskar ansiktet
med snö och regn och griper fast i en,
så att man knappast kan stå på däcket;
när vågorna upptorna sig skyhögt och
skeppet, omgifvet af skum, försvinner
bland dem; när de vredgade böljorna,
fräsande, likt gröngula vattenkaskader
störta sig in bland ismassorna, hvilka
krossas sönder därvid; då först vet man, hvad
en polarstorm vill säga. Inga stjärnor,
intet norrsken, intet ljus af hvad slag som
helst. Tunga stormmoln jaga hvarandra
i vild flykt. Allt rundtomkring är
mörker, dån och uppror. Naturens vilda
demoner tyckas hafva blifvit lössläppta. Det
tjuter och fräser, det brakar och dånar i
alla riktningar. Ragnarök har kommit;
världen skakas i sina grundvalar.
Ord och bild, 3:dje årg.
Men midt i denna demonernas kamp
med elementen, midt ibland tornhöga
vågor gungar en leksak hopsatt af
människohand — ett skepp med lefvande
varelser ombord. Ve dessa, om de
begå ett enda misstag vid manövern,
ve dem, om de komma för nära något
af de stora isstyckena eller styra
fartygets bog emellan dessa, då de stöta
tillsammans. I nästa ögonblick blir skeppet
krossadt och försvinner.
Men det är icke alltid storm i polar-
hafvet. Väderleken där kan vara^lika
be-haglig som den vackraste vinterdag i våra
hemtrakter med bländande solsken och
glittrande snö. Detta inträffar i regeln
oftare, ju längre norrut man kommer.
Hvad som är mest karakteriserande för
polartrakterna är icke dess stormar, icke
det mödosamma lif, som föres däruppe,
utan det hemlighetsfulla lugn, som ligger
utbredt öfver dessa öde nejder. Från en
klar himmel skickar solen sina lifgifvande
strålar ned öfver de hvita, snöbetäckta
isfälten. Det glittrar i snön, det glimmar
i vattnet, och från de stora isblockens
djupblå sidor, skimrande i grönt och guld,
21
Nansen i vinterdräkt af vargskinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
