Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - På väg till Nordpolen. Af Fridtjof Nansen. (Ur »Strand Magazine».) Öfversättning för »Ord och bild» af C. O. Cronhielm. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
FRIDTJOF NANSEN.
tränger reflexen ned i det kalla,
genomskinliga hafvet. Tusentals sälar ligga kring
kanterna af de större isflaken, njutande
sin sorgfria tillvaro. Somliga af dem
sofva; andra äro sysselsatta med sin
toalett, andra åter leka och tumla muntert
omkring, och flere roä sig med att hoppa
upp och ned ur vattnet. Det hela
framställer en tafla, fullkomligt enastående i
sitt slag, en tafla, hvilken man gärna
återkallar i minnet.
Allt efter som man framtränger mot
norr, aftager det öppna vattnet, och
hafvet fylles småningom af väldiga isflak.
Dessa blifva allt tätare, och slutligen
utbreda sig hela fält af is och snö,
hvar-emellan dock blå strimmor af öppet
vatten här och där kunna urskiljas. Allt
organiskt lif upphör så småningom, fåglar
och sälar blifva sällsyntare och visa sig
slutligen icke alis. Blott en och annan
isbjörn kan man upptäcka, men äfven
den gör sig snart osynlig.
Sommartiden skiner solen hela dygnet
om under sin oafbrutna cirkelrunda färd
på himmelen, men försvinner också helt
och hållet på hösten, när den långa
vinternatten inträder. Himlahvalfvet glänser
då af millioner tindrande stjärnor, hvilka
blicka ned på de ödsliga snöfälten
inunder. Då månen kommer, kretsar den
som solen natt och dag i höjden, tills
äfven den drager bort. Ibland börjar
norrskenet — detta nordens mysterium
— sin lek. Det lyser, darrar, vibrerar
och utsänder sitt trollska, bländande sken
vidt omkring, tills äfven detta går samma
väg som dess föregångare, lämnande allt
här nere lika ödsligt, dystert och mörkt,
som förut.
I denna frusna värld måste
polarforskaren lefva. Där företager han
sommartiden sina upptäcktsfärder, och därifrån
ilar i den mörka vinternatten hans tanke
till de kära i hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
