- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
368

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Musik. Emil Sjögren som viskompositör. Af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MUSIK.



Emil Sjögren

som viskompositör.

T musiken, liksom i ali annan konst, göra
sig hufvudsakligen två krafter gällande:
det nationela och det individuela.

I vissa stora kulturländer har musiken
haft en så lång utveckling, att man också
kan tala om dessa länders kultiverade musik.
Det existerar sålunda en tysk, en italiensk,
en fransk musik-konst; däremot har ännu
hvarken England eller de skandinaviska
länderna en nationel musik-konst, utan
endast enstaka nationela kompositörer.

Hvarje konstnär bär till en viss grad
prägel af sin nationalitet, men när ett lands
konst har uppnått en hög grad af
utveckling, träder det i ögonen fallande nationela
mera i bakgrunden och ger plats för det
allmänt mänskliga. Individualiteten får
lättare att göra sig gällande.

Man kan således å ena sidan säga, att
en musiker som till exempel Beethoven
aldrig skulle kunna ha framkommit på något

annat ställe än i Tyskland, som en
konsekvent utveckling af hvad den tyska
musiken före honom har skapat. Men dock
skall väl ingen, som hör en symioni af
Beethoven, först utropa: »Se, det har en
tysk skrifvit!» — utan endast säga: »Ja,
det är Beethoven!»

I våra tre skandinaviska länder ha nästan
alla mera betydelsefulla musici studerat i
Tyskland en tid, eller åtminstone grundat
sina musikstudier hufvudsakligen på tysk
musik.

I Danmark märkes detta tydligast. Där
har inflytandet från Tyskland varit så starkt
och direkt, att man måste räkna den
danska musiken — den, som har någon
betydelse — till en gren af den tyska. Den
härmar icke tysk musik, men den är så
fullständigt baserad på denna, att man icke
skulle kunna upptäcka någon väsentlig
skillnad mellan tyska och danska kompositörer.

Hvad som också bidrager till, att de
kultiverade danska musici icke utmärka sig
genom någon nationel prägel, är den
omständigheten, att de danska folkvisorna ha
så litet musikalisk karakter. De likna till
stor del de engelska och kunna betecknas
som varande ovanligt entoniga och
skönhetsfattiga. De gå i ett jämnt parlando, och
man märker tydligt, att melodierna endast
äro tillkomna som ett medel för att lättare
framsäga dikten, hvilken alltid i de danska
folkvisorna är det hufvudsakliga.

De händelser och personer, som orden
skildra, — ofta i många, ordrika verser
—-äro för det mesta af lefvande, episk
tydlighet eller dramatisk verkan, men musiken
släpar sig med som ett mer eller mindre
onödigt tillägg. Deklamationen af dikten
blir alltid hufvudsaken i de danska
folkvisorna.

De norska folkvisorna utmärka sig tvärt
om för en starkt i ögonen fallande nationel
karakter. Deras harmonier och rytmer äro
lätt igenkännliga, och likasom de spanska
och ungerska visorna ha de norska
folkvisorna en säregen, stram och markerad
hållning, som man icke kan misstaga sig på.

De norska kompositörerna upptaga
medvetet eller omedvetet en stor portion af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 1 17:43:54 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1894/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free