Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Litteratur. Karl Fredrik Dahlgren. En porträttstudie. Af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
^ * v _ ____ÜÉ___a^SMÈi ^^ fM -—SM.
Karl Fredrik Dahlgren,
En porträttstudie.
~f"Vär Dahlgren i april månad 1830
sän-der sin unga vän, Hedda
Hammarsköld, en bok, första delen af Freja,
skrifver han dessa rader: »Kanske skall du, när
du läst den andra delen, äfven förstå
några blad ur mitt eget inre». Andra delen
af Freja innehöll en berättelse,
fortsättningen på »Nahum Fredrik Bergströms
krönika». Början hade intagits i kalenderns
första del, och troligen är det denna lilla
novell skalden åsyftar, när han i sin epistel
antyder en »bekännelse». Här finna vi
nämligen en autobiografi, som sträcker sig
från hans tionde år till hans konfirmation,
och som dessutom visar oss gymnasisten
som informator. Här kunna vi då söka
en komplettering till den bild, som
Dahlgrens biografer gifvit oss af hans barndom.
Född den 20 juni 17 91, uppväxte
han dels på Stens bruk i Östergötland,
dels på Stafsjö i Kila socken,
Södermanland, dels äfven på Bråborg, en
kungsgård vid Bråviken. Fadern var inspektor,
senare arrendator; modern, fru Elisabet,
krämardotter från Norrköping. Fadern har
icke omtalats med ett enda ord af skalden.
Däremot har han tecknat sin kära mor
sålunda: »Hon var från dessa gamla, ärliga
dagar, då det att känna väl sin kristendom,
förstå sig på att sköta ett hushåll och
allvarsamt upptukta sina barn, hörde till
kvinnans förnämsta prydnad». Vanligen steg
hon upp vid fyra-tiden på morgonen, för att
låta sin spinnrock surra till klockan sju. Om
söndagarne for hon gärna till kyrkan i
saffianskor, bomullsstrumpor och solfjäder,
»kyrkkryddor» och dylikt; måste hon stanna
hemma, lästes predikan högt. Kaffe var
hennes lifdryck — tre koppar å rad. För
öfrigt var hon förnöjsam, godhjärtad och
gladlynt.
Här, hos denna moder, uppväxte lille
Karl i skötet af en natur, som lockade
honom till sig. »Backar och klippor,
ängar och bäckar», skrifver han i sin
krönika, »blefvo snart hans käraste kamrater
och omgifning.» Han lärde sig att förstå
och uppskatta denna omgifning; där sökte
han hälsa, skönhet och poesi, och när han
vid mogna år tolkade hvad han kände,
blef han äfven naturens hängifnaste skald.
Härifrån måste han nu en klar, vacker
septemberdag, tioårig begifva sig till
läroverket i Linköping. På farstubron kysste
honom hans moder djupt rörd och följde
honom ett stycke, ned till den röda
grinden. »Schenbergs svinmage och Sjögrens
grammatika lågo jämte katekesen, Fants
postilla och diverse andra böcker helt lugna
i kofferten, icke anande de tårar, hvilka,
likt ett stilla majregn, nedduggade på
locket. » Efter en, enligt hans begrepp,
händelserik färd, anländer han till staden och
åker till sitt kvarter. Han mottages af
värdinnan, »en tjock, enögd gumma»,
hvilken med lystna blickar granskar hvad han
fört med sig. Där finnas både ost, smör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
