Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Litteratur. Karl Fredrik Dahlgren. En porträttstudie. Af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KA.RL FREDRIK DAHLGREN.
377
vecklande lif. Han skördar ej något guld
som lärare eller präst, icke ens då han
själf, i hopp om att blifva rikare, 1818
grundar en egen skola. Men han är ung
och glad, dagligen får han vänner,
umgänge och beundrare finner han öfverallt,
och Dahlgren, som är poet och äger en
viss humor, blir efter en tid medelpunkten
i kretsen. Han deltager i en hel mängd
ordensupptåg och skämt, t. ex. i Gröna
rutan, som stiftas 1816. Sällskapet, där
Livijn är »storgevaldiger Mollbergsson»,
boktryckaren Deléen är »sanningens
boktryckare», Askelöf är »öfverorator
Wollen-weber» etc., utnämner brodern Dahlgren
till xbrefställaren Mollberg». Ändamålet
med orden består i »att hafva roligt».
»Erfarenheten visar», heter det i statuterna,
»att man här i landet för att hafva roligt
behöfver nödvändigt vissa konstiga
tillställningar, kända under namn af
ordensceremonier, och några goda vänner, som gärna
vilja hafva roligt af, med och åt hvarandra.»
Sällskapet utgjordes af »bekanta och goda
vänner, som på obestämda tider
sammanträda för att skratta åt sådant folk, som i
afvaktan på mycken vishet och stora
hemligheter låta sig recipieras i detta broderskap».
En annan af dessa närsläktade ordnar
var Minus, stiftadt af unge prästmän och
skollärare i Stockholm, af Kullman,
Sondén, Cnattingius, A. Fryxell, Dahlgren
och båda bröderna Rogberg m. fi.
Stallmästaregården utvaldes till lokal, och hvarje
måndagsafton samlades man på
värdshuset. Där tömde man en bål och fick »en
tarflig förplägning», under ett ystert skämt,
ordlekar och tal. Där improviserades
äfven af skalden Dahlgren, hvilken var både
kvickast, mest liflig och sprittande. När
han under en lång tid 1823 är frånvarande
i Linköping, saknas han af kamraterna.
»Ack vore Mollberg här!» sjunga de, då
de träffas. — Mollberg har blifvit Dahl
grens ordenstitel och smeknamn. Samma
år i augusti skrifver brodern Sondén: »Vi
hafva ingen gång vid våra sammankomster
underlåtit att dricka din skål.»
Det är under en sammankomst på
Stallmästaregården, som Dahlgren,
ackompag-nerad af medlemmarnes löje, omtalar hvad
han menar med »stallmästare och
skolmästare». Stallmästaren vid hofvet har
generallöjtnants rang. Skolmästaren är »utan
någon rang, heder och värdighet». Or-
saken är naturlig, säger den glade
skalden — den förre uppfostrar hästar, den
senare bara människor. Och när han så
definierar en stackars skolmästares dräkt,
hans röck med de stora fickorna, som
innesluta hans böcker: Cornelius och fru
Rtit-terskökls »Fattig mans visthus och kök»,
eller hans permissioner »nedan den tomma
magen», då känner man, oaktadt alla
öf-verdrifter, igen sig, till och med när han
kommer med denna fråga och detta svar:
» Skulle möjligen någon skolmästare kunna
förmås att stå i spilta uch äta
hafre-halmP Ja, visserligen. Och hvarför ?
Emedan hafrehalm onekligen är bättre än alis
intet!»
Dock fanns det en orden, i hvilken
allt skämt var bannlyst, oaktadt den var
stiftad af samme gycklande unge män.
Efter 1809 utbreder sig i landet en allvarlig
nationel och högpatriotisk stämning.
Frukten af denna rörelse blir äfven ett sällskap,
en under namnet »Götiska förbundet» känd
litterär orden, och troligen är det alldeles
samma stämning, som ger sig luft, då flere
af dessa skolmän, adjunkter och
komministrar stifta Manhemsforbundet är 1815. Det
utgöres af Afzelius och magistrarne i hans
skola, och vill, såsom det heter i urkunden
om dess öden, »med passande, muntrande
sysselsättningar upplifva och ur skolstoftet
uppdraga några förhoppningsfulla gossar».
Senare blir dess mål att odla de unges
sinnen genom att lära gossarne, som
inväljas i förbundet, kärlek till vår kultur,
vårt fornspråk och våra minnen. De skola,
enligt statuterna, genomgå vissa kurser —
i nordisk mytologi, arkeologi och historia;
dessutom få de öfva sig med att sjunga
Idunas sånger.
Första året är Dahlgren ordförande i
sällskapet; i8t6 ersattes han af Almqvist,
1818 af Johan Olof Wallin. Dock synes
redan detta år endräkten vara störd. Fråga
har blifvit väckt om att proskribera några
ynglingar, som, enligt protokollet, »uppfört
sig på ett mindre anständigt sätt och till
största delen förstört den högtidliga
sinnesstämning, som alltid borde vara tillstädes».
De hade, när Carl XII:s skål dracks under
en fest, opassande nog skrålat »profana
sånger», hvarför man hade tänkt på att
utstöta dem ur orden. Det skedde, men
under flere af herrar ledamöters protest;
en, d:r Svederus, följde de proskriberade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
