Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från Magdalena Rudenschiölds ungdomsdagar. Några meddelanden ur en brefväxling. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
KARL WARBURG.
Samtidigt med att hennes förre
älskare, generalguvernören i Finland, ligger
på sitt yttersta, vänder hon åter mot
norden, för att tillbringa de sista tio åren
af sitt lif (1813—1823) i sitt hemland
hos sin broder. Och en gammal bekant
från hoftiden, exc. Skjöldebrand, som går
att uppsöka henne, blir slagen af
metamorfosen: icke ens de blåa eldfulla
ögonen funnos kvar, de voro små, grå och
matta; »en liten gumma, som hvarken i
röst eller sätt erinrade om den förtjusande
skönheten i det forna hofvet, talade
obetydligt om obetydligheter». Femtiosju
år gammal slöt hon 1823 sin
växlingsrika lefnad.
Ja sådana äro denna lefnads yttre
konturer. Men det inre lif, som fyllde det
särskildt i dess yngre dagar, är icke så
lätt att pejla, mindre lätt kanske just
därför, att hon själf beskrifvit det på tider,
då hon såg det i ny dager och därför
medvetet eller omedvetet vilseledde
läsaren.
Detta gäller framför allt hennes lilla,
1851 af Ridderstad tryckta själfbiografi,
om hvilken Elof Tegnér med fog
anmärkt, att den visar henne som den
ångerfulla Magdalena, hvilken i from
resignation begråter sina ungdomsförvillelser,
men att dessa själfbekännelser äro föga
egnade att visa hennes skaplynne under
den tid, då förbindelsen med Armfelt blef
knuten; de lida dessutom af en del
oriktiga uppgifter.
Äfven den vida mera verklighetstrogna
biografi, som lär vara skrifven åtskilliga
år längre tillbaka, och hvarur Tegnér i
sitt mästerliga verk öfver Armfelt
meddelar intressanta utdrag, saknar, som han
själf anmärker, intryckets omedelbara
friskhet; den har emellertid tagit stark färg
af minnena från de segrar, som hon
vunnit vid hofvet..
För kännedomen om hennes verkliga
sinnesstämning under den första
ungdomstiden måste naturligtvis samtidiga bref
från henne till hennes intimaste
väninna och välvilligaste rådgifvarinna vara
af värde, och det är för några utdrag ur
dylika bref — befintliga i Tosterups
arkiv — jag skulle utbedja mig läsarens
uppmärksamhet. Vi skola bortblåsa det
mer än hundraåriga dammet från dess
blad och låta dem skänka oss en inblick
i ett kvinnohjärta, som skulle gå
märkliga öden till mötes. Det är lugnet före
stormen, ett lugn, som dock redan stores
af en och annan vindpust.
När Magdalena Rudenschiöld kom till
hofvet, fann hon en fem år äldre kamrat
i den nobla och älskvärda hoffröken
Sofie Louise Sparre, som blef henne en
klok rådgifvarinna. Sofie Louise var
mycket fäst vid »sin lilla Madeleine» och
denna å sin sida blickade med
tillgifvenhet och förtroende upp till den äldre
väninnan, som var henne ett godt föredöme.
Till Magdalena Rudenschiölds sorg, och
säkert till hennes stora skada, lämnade
emellertid Sofie Louise Sparre hofvet
år 1785, då hon ingick giftermål med
öfveramiralen Karl August Ehrensvärd
och flyttade till Karlskrona; därmed
förlorade fröken Rudenschiöld ett
ovärderligt stöd under de vanskliga förhållanden,
hvari hon befann sig.
Hon var därom själf väl medveten —
pennan var en dålig ersättning för det
muntliga samspråket.
»Ofta» — skrifver hon i juni 1785*
— »när jag här roar mig en liten smula,
tänker jag på ett ställe, där jag skulle
roat mig oändligt mycket bättre —• hos
en väninna, för hvilken jag hyser fullt
förtroende. — — Jag fäller ofta tårar,
* Brefven, skrifna på franska, meddelas här i
öfversättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
