Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från Magdalena Rudenschiölds ungdomsdagar. Några meddelanden ur en brefväxling. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MAGDALENA RUDENSCHIÖLDS UNGDOMSDAGAR.
391
jag känner mig så isolerad, jag gripes
ofta af hemska tankar».
En månad senare — den 23 juli
1785
»Kära väninna! Hvarje ögonblick har
jag tillfälle att sakna dig här. Vi voro
ju alltid tillsammans. I stället för att nu,
tänk dig bara, sitter jag hela
förmiddagen ensam i min kammare — Louise
allena i sin, och för att slippa en mängd
besök går jag ut af nödtvång. Och efter
middagen! Då spela alla människor
lotterispel, sedan man stigit upp från
bordet, åtminstone hela prinsessans hof (så
att när inte Augusta eller Charlotte äro
där, är jag alldeles ensam). Till min
stora olycka gör hertig Karl mig nu
också sin kur och för att tala uppriktigt
med dig — är han förälskad ända
därhän, att han icke lämnar mig med
ögonen, och lägger ådaga sitt dåliga lynne
mot alla andra unga män, som tala
med mig eller försöka göra mig sin kur.
Då jag fann detta besvärligt, gick jag
i går till sängs före supén, men
hertigen var fyra gånger vid mitt fönster för
att fråga min kammarjungfru, huru jag
mådde. Allt detta besvärar mig desto
mera, som jag icke ens kan vara oartig
mot honom, ty då han icke på något vis
har förolämpat mig, är jag tvungen att
behandla det hela som ett skämt, hvilket
icke hindrar Sparre (?) * att hysa
misstankar och taga humör, oaktadt han
söker visa sig kall. Detta humör har
redan vållat dispyter mellan honom och
hertigen, hvilket gör mig mycket ondt.
Du ser alltså, min bästa vän, att jag är
öppen och säger dig rent ut äfven de
minsta saker, som angå mig. Men du
har ju bedt mig därom, för resten är jag
* Möjligen den Sparre, som kort därefter på
grund af en stöld måste lämna hofvet, en händelse
som Magdalena Rudenschöld i dessa bref relaterar
och beklagar.
allt för hågad att göra det af mig själf,
och- af dig, min kära väninna,
mottaga råd. Jag kan berömma mig af att
alltid hafva följt dem. Du kan tänka
dig, min kära Sofie, min ställning, jag
har helt och hållet bytt lynne, ty alla
dessa bagateller hvarken smickra mig
eller roa mig mer. Hela världen
observerar det, plågar mig med frågor och
förmodanden — och så inga vänner, ty
Charlotte är visst mycket mild och
charmant mot mig, men du känner henne;
man kan icke rätt väl anförtro sig åt
henne, och hvad Augusta angår, bevarar
hon visserligen för mig alltid samma
vänskap, som skulle göra mig mycket
lycklig, om icke hon ledsagade den med så
mycken jalousie, som icke tål, att jag
talar med andra än henne, hvilket man ju
är tvungen göra i en societé sådan som
denna, där man måste vända sig en smula
åt litet hvar.
Af denna beskrifning kan du lätt
föreställa dig allt det nöje, som jag måste
finna i att underhålla mig med dig, min
kära väninna, som hyser så mycken
vänskap för mig, och åt hvilken jag helt och
hållet kan anförtro mig; också begagnar
jag mig däraf, äfven med risk att tråka
ut dig med alla mina enskildheter, men
om så skulle vara fallet, far du skylla
dig själf, du har så velat, jag tvår mina
händer och lyder endast dina order, hvilka
— det bekänner jag — blott allt för
mycket stämma med mina böjelser.
Du talar i ditt bref till mig om den
lycka, som jag bör kunna hoppas. Jag
vågar icke lita därpå. Tvärtom synes
den aflägsna sig ifrån mig, jag kan icke
vänta den, och jag litar icke på Hymen.
Han har visserligen gjort din lycka och
så många andras. Men skall han månne
någonsin göra min? Jag vågar icke tro
det. Det finnes ju så få män, som mäkta
göra en kvinna lycklig, och de, som mäkta
det, tänka icke på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
