- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
395

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från Magdalena Rudenschiölds ungdomsdagar. Några meddelanden ur en brefväxling. Af Karl Warburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från magdalena rudenschiölds ungdomsdagar.

395

tänketid, och det är just hvad som
konvenerar mig, ty då jag icke bestämt
något, skulle jag vilja draga ut på saken,
för att se hvilken vändning hans
arran-gementer taga. leke sannt, min kära
Sofie, tycker du icke, att jag har rätt
i hvad jag gjort, ty jag skulle icke nu
kunnat finna någon förevändning för mitt
uppsåt att vilja vänta, i stället för att nu
beror detta helt och hållet af min mor,
och det bref, som jag skrifvit till henne,
skall, hoppas jag, låta henne instämma i
mitt syfte, som är att vinna tid. Skrif
mig, jag ber dig, min kära väninna,
sna-nast möjligt, hvad du råder mig till. Jag
har helt och fullt förtroende till dig och
ditt afgörande, öfvertygad som jag är
om, att din vänskap för mig dikterar allt.
Jag återgäldar dig den också med ränta,
ty jag älskar dig af allt mitt hjärta.

Madelene.»

Så lät det på försommaren.
Utsikterna för en äktenskaplig förbindelse
mellan Stierneld och Magdalena Rudenschiöld
voro då icke så alldeles ringa.

Men på sensommaren är saken
omintetgjord.

Från Drottningholm skrifver
Magdalena den 30 augusti 1786 till sin väninna
i Karlskrona:

»Jag ryser, min kära Sofie, öfver den
underliga idé, som du helt naturligt bör
göra dig om min vänskap, eftersom jag
kunnat bevara en så lång tystnad i ett
ögonblick, då det handlar om en epok i
mitt lif. Nåväl, min kära Sofie, detta
äktenskap, ömsom afslaget, ömsom åter
antaget — i mina tankar — skall icke
äga rum. Jag har rådgjort med mitt mor
och min äldste bror, som båda icke vilja
det, och då jag icke hyser tillräckligt stark
böjelse för Stierneld att vilja tillkämpa
mig med storm mina anförvandters bifall
och gifta mig med honom, har jag tagit
mitt parti och gifvit honom en korg.
Kanske skall jag en gång ångra det, men

jag skall då icke hafva förtjänat mina
närmastes ovänskap, och de skola vara
mig skyldiga hjälp, under det att, om
Stierneld på en ny riksdag skulle göra
nya dumheter, jag skulle befinna mig
utan resurser; jag fruktar för öfrigt att,
brouillerad som han är med konungen,
ett äktenskap med honom skulle kunna
på något vis skada mina bröder och
hindra deras framgång, hvilket skulle skänka
mig ständiga förebråelser. Emellertid,
oss emellan, min lilla Sofie, nekar jag
ej, att min systers och min mors
uppförande varit något besynnerliga. Jag skref
till min mor om hans anbud och bad
henne underrätta Caroline, som då låg i
barnsäng, och till hvilken jag ej hade tid
att skrifva. Efter att saken dragits ut i
långdrag, mottog jag ändtligen ett bref
från min mor, där hon säger mig helt kallt,
att som hon inte alis känner »den käre
herrn», kan jag handla som jag vill, ty
hon kunde icke råda mig, men önskade
endast, att han skulle göra mig lycklig;
för öfrigt hade jag en bror, som jag
borde rådfråga. Men till honom skref
hon, att som hon icke kände Stierneld
från annat än en dålig sida, så bad hon
honom att öfvertala mig att gifva honom
afslag. leke ett enda ord från min
syster, som emellertid nu mår tillräckligt
bra att kunna skrifva långa epistlar till
prinsessan. Jag skref ännu en gång till
min mor för att bedja henne gifva mig
ett klart besked, som jag kunde åberopa
i mitt svar till Stierneld. Det var åter igen
till Ture, som hon skref för att säga, att
det väl icke behöfdes så många
ceremonier för ett enkelt nej, men att jag förut
tydligen gått för långt för att gifva en
korg utan ett absolut afslag från hennes
sida.

Således ser du, att jag icke hade
annat parti att taga än att säga nej.»

Efter ett bref från väninnan skrifver
Magdalena tolf dagar senare i ämnet:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free