Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konst. Pehr Hasselberg. Med 12 bilder. Af Karl Wåhlin - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pehr hasselberg.
407
Ångan. Dekorativ grupp af Pehr Hasselberg. I Furstenbergska galleriet i Göteborg.
Efter fotografi af Aron Jonason.
liksom omedvetet härmande fåglarnes
fladdrande lek. Gipsmodellen till denna staty var
länge deponerad i Göteborgs museum. Först
nyligen lät konstnären gjuta den i brons.
Den pryder nu den lilla öppna platsen
framför ateliern vid Östermalmsgatan. Detta
arbete förtjänar väl att framdragas ur den
obemärkthet, hvari det ställts af Hasselbergs
senare skapelser. Rörelsen är täck,
sprittande, på en gång naturlig och dekorativ,
behagfullt kokett, om man så vill — men
den känsla, som är förhärskande, är en
naiv och skalkaktig glädje öfver naturens
fägring och fröjder.
Djupare är emellertid naturkänslan i
den allbekanta statyn »Sriöklockann, som
1880, då den framträdde i gips på
salongen, erhöll mention honorable och 1882,
då den var utförd i marmor, tog tredje
medaljen, som beställdes i marmor af
Nationalmuseum, af hr Pontus Fürstenberg,
af bryggaren Carl Jacobsen i Köpenhamn
och af en engelsk konstälskare och som
kanske vunnit en större popularitet än
något annat af svensk bildhuggare utfördt
arbete.
Under bilden af snödroppen, hvars
hvita blomkalk är det första tecknet af
naturens återvaknande till vårens och
sommarens alstrande lif, har konstnären velat
skildra morgongryningen i den unga
själen, som för första gången känner sig
genomströmmad af den på en gång ljufva
och svårmodiga känslan af lifvets kraf och
innehåll. Den stående unga flickan för
med en vaknande, omedveten rörelse den
högra handen upp till örat, som träffats
af en väckande klang, och den venstra
handens på bröstet lätt hvilande fingrar
förnimma för första gången hennes eget
hjärtas slag. Men liksom det
blomster-svepe, som knyter ett band omkring
hennes midja, ännu ej brustit, så har ännu
ej blicken öppnats för det starka
dagsljuset, örat hör lifvets röster blott som ett
oredigt sorl, och lifskänslan rör sig endast
i oändliga och formlösa drömmar och
förnimmelser.
Likheten i ställningsmotivet mellan
»Snöklockan» och den ene af Michel
Angelos slafvar (i Louvre) är anmärkt
och anmärkningsvärd. Sannolikt har den
ej varit Hasselberg omedveten. Den
utgör i hvarje fall ett intressant bidrag till
motivens konsthistoria och ett exempel på,
huru ett och samma motiv kan användas
till att uttrycka olika innehåll. Å ena
sidan den titaniska ansträngning, med
hvilken den om frihet drömmande fången
vrider sig för att befria sig ur de band, som
hårdt och smärtsamt omsluta hans kropp,
— å andra sidan den nervösa och
skälfvande rörelsen hos det unga blomster på
marken, som väckes till lif af vårens sol
och som ej känner något annat hämmande
band än den gröna gördel, som skyddat
dess uppväxt och som nu fyllt sin
bestämmelse. Omdiktningen är lika fullständig
som genialisk, och förebilden har icke på
ringaste sätt förtagit den osökta friheten
i Hasselbergs luftiga fina fantasi. Snarast
märker man i en och annan mera
indifferent detalj, såsom t. ex. fötternas ställning,
huru fängslad Hasselberg varit af
linieskön-heten i Michel Angelos beundransvärda
verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
