Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Spansk grandezza. Af Elof Tegnér. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spansk grandezza.
445
dessa stormän skilda från det öfriga
folket såsom en särskild kast. Sju
åttondelar af de gränder, som syntes i
Madrids societet, voro under det vanliga
måttet.. Men medvetandet af den ärfda
storheten var dock lika vaket. En bland
de allra minsta af dessa gränder, men
på samma gång en af de allra mest
högättade och rikaste, var markisen af
Astor-ga, grefve af Altamira ■— för öfrigt i
motsats till sina ståndsbröder en kunnig
och i allmänna värf använd man. Han
berättas hafva svarat konungen, då denne
skämtat öfver hans dvärglika växt — han
var blott fyra fot lång: »Ja, E. M:t, här
hos Eder är jag lika så liten, som jag
är stor hemma hos mig och i tio af
, E. M:ts provinser.»
I tio af Spaniens landskap ägde
således markisen af Astorga besittningar.
Liknande var förhållandet med flera af
hans ståndsbröder. Men det var under
grandernas värdighet att ägna någon
uppmärksamhet åt dessa ofantliga
egendomars förvaltning. Denna
öfverlämnades åt administratörer: på deras ärlighet
berodde, huru mycket som stannade i
deras egna fickor, och hvad som kom
ägaren, hvilken för det mesta bodde i
Madrid, till godo. Kriget hade lämnat djupa
spår efter sig och betydligt minskat
stor-männnens inkomster. Men oaktadt detta
och oaktadt underslefven, kunde t. ex.
hertigen af Frias beräkna att från
administratörerna på de fjorton godsen få
sig tillsänd en årlig inkomst af 10
millioner realer (omkr. 2 mill. kronor).
Detta var dock betydligt mindre än
hertigens af Medina Celi inkomster. I
följd af kriget hade de minskats med
4 millioner, men utgjorde dock
fortfarande den lilla vackra summan af 14
millioner realer! Likväl efterlämnade den
närmast föregående innehafvaren af denna
ofantliga egendom en privatskuld af 40
millioner.
Följande anteckningar ur De la
Gardies dagbok gifva en föreställning, huru
denne hertig, den förnämste af Spaniens
gränder, vid den tid, då franska
revolutionen skakade de feodala rättigheterna
i alla land, använde sin rikedom.
Hos hertigen af Medina Celi var allt
ställdt som vid ett kungligt hof. Endast
adelsmän ägde tillträde till den stora
våningen i hertigens palats; adelsmän
och adliga damer samt pager utgjorde
hertigens och hertiginnans betjäning. 57
ridhästar stodo ensamt för hertigens
räkning; 60 personer voro i hans tjänst i
Madrid och bespisades dagligen från hans
kök. Då han i egenskap af
drottningens förste stallmästare följde hofvet till
Escorial, Aranjuez eller S. Ildefonso,
gjorde detta ingen ändring i hans hus i
Madrid. Bordet var alltid lika serveradt,
rummen lika eklärerade. Ombyten af
mulor stodo alltid på hvarannan mil hela
tiden han var frånvarande från Madrid,
ifall han skulle få det infallet att
återvända till staden. »Som de flesta
förnäma härstädes den tiden, förde han en
ganska dissolu lefnad, hade mätresser i
mängd och — som allt var ovanligt och
besynnerligt hos honom — han tog äfven
dessa på rekommendation. Han begynte
alltid med att ge dem magnifika juveler,
köpa hus åt dem, med ett ord, etablera
dem, innan han ville nedlåta sig att se
dem. Oftast tyckte han ej om dem, när
han såg dem, men depenserna voro
likväl gjorda.»
Hans son, arftagaren till huset Medina
Celis titlar och rikedomar, var faderns
motsats, snål till ytterlighet. Han bodde
på landet och sysselsatte sig med
betalandet af faderns skulder. Men åt sina
egendomars upphjälpande eller åt
förbättringen af sina underhafvandes villkor
ägnade han icke en tanke. »Han
lämnade allt detta, säger De la Gardie, som
spaniorerna anse som en småsak och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
