Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sergel-porträtt. Af Georg Göthe. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
georg göthe.
var en djärf och fri ande», yttrar på sitt
högstämda språk den mångbereste tysken
Ernst Moritz Arndt i sin »Resa genom
Sverige 1804». »Majestät i tanke och
vilja utgör hans karakter och karakteren
i hans konst. — — — En vacker och
■stålig man, med stark kroppsbyggnad,
hög panna och glänsande blåa ögon,
tilllika en af de kunskapsrikaste och
angenämaste sällskapsmänniskor.»
Jag tillåter mig att till belysning af
dessa sidor hos hans personlighet
ytterligare anföra några intyg af samtida samt
några korta utdrag ur hans egna bref.
Jag kallade Sergel en goddagspilt.
Då kronprinsen Carl Johan på våren 1813
gjorde ett besök i Sergels atelier och
öfverlämnade till honom en snusdosa med
sitt eget porträtt måladt därpå, yttrade
prinsen: »jag vet, att ni ej behöfver
pengar.» Detta var sannt. Sergel var
under senare år en förmögen man, som
bodde bekvämt i eget hus (vid
Malmskillnadsgatan), på sina resor åkte i egen
vagn med betjänt och som förde ett godt
bord, till hvilket han ofta inbjöd sina
vänner äfven ur de högsta
samhällskretsarna.
Han var gourmand och vinkännare.
Han talar litet emellanåt (i bref till
Tham) om glada middagar, som han
gifvit i sitt hem. Så i februari 1802 en
middag för 24 personer, bland dem »E.
Engström (E. v. Engeström?), Armfelt,
general Adlercreutz, baronerna Rålamb,
Schwerin och Munck». Rålamb
presiderade vid bordet »med en bål Bichoffe
framför sig, stor- som Röda hafvet, hvari
Farao drunknade. Den tömdes tappert
5 à 6 gånger.» En annan middag för
28 personer beskrifver han i december
1811 och nämner bland gästerna »grefve
Brahe, general Adlercreutz, amiral
Stedingk och excellensen Clas Wachtmeister.
Alla storherrarne tycktes belåtna, säger
han, finnande mitt gamla Bordeaux-vin
excellent. Beviset därpå var den bataljon
af tömda buteljer, som stodo kvar
morgonen därpå.» Någon gång slog han på
riktigt stort. Så firade han sin sons
födelsedag den 26 mars 1805 med att i
sin enkom nyreparerade stora våning ge
en bal för 70 personer, bland dem de
ryska och engelska envoyéerna.
Sergel torde, åtminstone under första
tiden efter sin hemkomst, ha förtjänat
mer än man skulle tro på sina arbeten.
Ty oaktadt han lefde högt, utöfvade stor
gästfrihet och dessutom gjorde betydande
penningförluster (C. A. Ehrensvärd
omtalar 1799, att Sergel förlorat 10,000
rdr, som han hade i ett skepp), hade
han icke dess mindre godt om pengar.
Sålunda kunde han bestå sig det nöjet att
på auktionen efter prins Fredrik Adolf
1806 inropa sin marmorstod »Venus, som
stiger ur badet», oaktadt ryske ministern
von Alopeus samt grefve Brahe och i
synnerhet baron Cederhjelm drefvo upp
priset för honom. Sergel ville, säger
han, få tillbaka arbetet för att
retou-chera det. »Slumpen», tillägger han, »får
afgöra dess kommande öde.» På hösten
1812 inköpte Sergel åt sin son Gustaf
egendomen Sponga för 60,000 riksdaler
banko, och ändå lämnade han efter sig
en icke obetydlig förmögenhet.
Men denne välmående vivor var pä
samma gång en energisk och sträfsam
arbetare. »Jag arbetar, arbetar
mycket», skrifver han upprepade gånger till
sina vänner, arbetar med »sentiment et
plaisir.» »Skulpturen är ansträngande»,
skrifver han 1806, »men trots allt utgör
den min lycka.» Det var ej blott i Rom,
som han arbetade »natt och dag», för att
taga igen den tid, som han ansåg
förlorad i den Larchevëqueska skolan, utan
äfven sedan i Stockholm, för att
återvinna den tid, som sjukdomen och de
däraf förorsakade många och långa
resorna stulo från honom. Jag har redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
