- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
459

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sergel-porträtt. Af Georg Göthe. Med 11 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sergf.l-porträtt.

459

berättat, hurusom han gick upp klockan
3 à 4 om morgnarna för att kriticera
sin Gustaf III:s-stod, innan han gick till
arbetet i sin atelier. Om sin vistelse
hos C. A. Ehrensvärd 1797 skrifver han:
»Aldrig har jag varit flitigare; från kl.
2 à 3, allra sist 4 om morgonen började
jag rita och slutade 11 à 12 på nätterna.»
Och ännu senare, då han för podagerns
skull icke kunde stå på sina ben mer än
en half- eller kvartstimma i sänder, hade
han ständigt arbete för händer. Ja, till
slut, då han ej kunde sofva mer än högst
ett par timmar om natten, satt den
plågade gubben med pennan i hand och
gjorde utkast till kompositioner, sota
aldrig kommo till utförande.

Sergel var hvad man kallar ett
original, ett snille, hvars nycker stundom
äfven konungen, Gustaf III, måste öfverse
med. Man erinrar sig Nordins berättelse
från Rom, hur Sergel uteblef, då Gustaf III
skulle bese »Endymion»; han var
nämligen förargad öfver de föregående
strapatserna vid det kungliga besöket i Titi
Termer. Han var fri och stundom
själfs-våldig i sitt väsen. »Quand 1’homme
a de 1’honnëteté et du génie, toutes les
fagons sont convenables;
hvardagsmän-niskor finnas i öfverflöd, som kunna
krusa och buga», är ett yttrande, som
han en gång fällde till Tham.

Men han var själfsvåldig på mer än
ett sätt. Det sinnliga drag, som i så hög
grad utmärkte den gustavianska tiden
och vanställde den, återfinnes äfven hos
Sergel. »Att lefva moraliskt är att njuta»,
är ett yttrande, som han en gång
framkastade i ett slags epikureiskt öfvermod.
Hans pennteckningar bespara oss ingen
grad af lasciv grofkornighet. Och de glada
lagen, hvari Sergel ofta deltog, bland
konstnärerna, teaterns manliga och kvinnliga
artister och äfven herrar ur den utländska
diplomatien och den inhemska
aristokratien, liknade stundom rena saturnalier.

Men samme person var på samma
gång en öm och känslig natur samt en
fin och förnäm sällskapsman, som intimt
umgicks i flere af den tidens bästa
familjer, såsom De Geers på Finspong,
Thams på Dagsnäs, Ehrensvärds på
Dö-mestorp, von Engeströms, Ehrenströms
m. fl. Och de hjärtliga hälsningar han
vanligen fick mottaga från dessa familjers
kvinnliga medlemmar i de bref, som
herrarne skrefvo till honom, visa bäst hur
afhållen han där var. Marianne Ehrenström,
som ingen kan misstänka för att ha gillat
plumpa débaucher, berättar, att hon ofta
var bjuden till middag hos Sergel
tillsammans med hufvudstadens mest
utmärkta personligheter. Och den
finbil-dade hofmännen, friherre G. J.
Ehrensvärd, som hade mycket stränga
fordringar på vett och belefvenhet, intygar, att
»Sergel har, jämte sin makalösa talang,
af naturen undfått ali den noblesse i
tänkesätt, som icke alltid är artistens
lott.»

Han var en öm far för sina barn.
Och sinnets känslighet lyser fram i
yttranden sådana som det följande. I ett
bref till Tham den 30 januari 1812 talar
han om det lyckliga familjelifvet i dennes
hem — själf hade Sergel icke något
familjehem. »Vous devez avoir jouée des
douceurs de la vie, car rien n’est
compa-rable à l’harmonie des coeurs, c’est la
vraie jouissance qui est durable. La
pail-lardise nous quitte en vieillissant, quand
les sentiments délicats ne nous
abandon-nent qu’au lit de la mort.»

Sergel var en alltför flärdlös och
uppriktig natur för att icke mäta sitt eget
arbete med sträng måttstock. »Min enda
förtjänst,» skrifver han till Byström 1811,
»är att ha varit den förste unge
bildhuggare, som vågat att blott och bart
följa naturen enligt de gamles grundsats.
Jag har icke nått målet.» Och rent af
rörande är den gamle mästarens anspråks-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free